Ces't finit
Ta mina händer och förlora all kontroll.
Säg mig vad du ser.
Om du hade ställt dig vart jag är nu,
lyssnat till det jag hör,
agerat till det jag gjort,
beundrat vägen där jag gått,
hade du då sett,
vad jag ser nu?
Ta mina händer och förlora all kontroll.
Säg mig vad du ser.
Det var mitt enda mål,
jag behöver inget mer.
ces't la vie
Hej varlden.
Greatfulllll.
Je vie à Paris .
knytpunkt
denna videon har ja gjort till dig wanja
/ anonym
H
Vi har förlorat vårt rum till en spansk kameraman och tvingas nu sova 4 stycken i ett rum med endast en madrass och en soffa som är lika stor som en spjälsäng. Vår packning har dessutom tagit upp hela rummet och jag kommer aldrig få med mig allt hem igen. Det är svårt att röra sig, men känslan är ganska gemytlig.
Dock har nattens spökhistorier skrämt livet ur oss och jag tror bestämt på att det finns spöken i denna byggnad. Det finns ingen annan förklaring till varför en unge skriker varje jävla natt. Det fungerar inte riktigt så.
Parrtttthhhhheeeyyy
Dock slutade det istället med att vi hamnade på ett metal hardcore ställe där folk dansade som om dom lyssnade på beyoncé eller shakira, då dom i själva verket skakade loss till metallica på dansgolvet. Men väl på plats så fick vi liksom ge allt ändå och blev snabbt en av dom alla hårdrockarna. Dock blev greken lite väl into detdär och började ge sig iväg på egen hand. Man kan väl säga att han bjöd på en show och inte minst i taxin hem. Jag, Linn och Alec försökte föra en gaulen konversation med chaffisen men då blev han tosig och satte sina händer framför munnen på båda mig och Linn samtidigt som han sa " Just let me take care of this, he needs to keep his eyes on the rooooad, not on yoou! "
Haha, galen kille detdär.
Diggan blev också gjord under kvällen och även på vägen upp från de där asss-jobbiga trapporna mest för att göra den vägen litegranna roligare.
Hej tjo och klackarna i taket,
party i Berliin.
"I bumped in a Discotek"
__________________________________________________________________
- I thrilled in a discotek!
- HAHAHAHHA, vad gjorde du Alec?
- Sluta skratta. Jag trillade, men jag vet att det betyder grilla!
- HAHAHAHHAHAHA! VAA?! HAHAH !
Alec står verkligen för humorn i detta hushåll och jag vet inte hur mycker mer jag kommer klara av att höra alltså.
Älskade unge, du är så jeeevla söt.
___________________________________________________________________
Jag har knappt ord till några större uppsatser om hur liviiin the dreams utspelar sig här i Berlin just nu, så jag kör på en bildkliché och låter dem tala för sina tusen ord.
Ni önskar.
Jag och Madonna har en theaaaaing ! Du önskar att det var du, det vet jag.
Alec önskar också .
Och Linn vann ett pris.
________________________________________________________________
Ölfiest, öl-lekar, ölstraff och öl.
Jag sminkade Yves och han blev az-nöjd.
_______________________________________________________________
Livin the dream, wohooooooooooooooo.
FETT NÖJD.SE
Idag har jag ljugit litegranne, mest för att jag var tvungen och inte riktigt kunde låta bli, men framförallt för att jag ska kunna få äran att med ett stort leende på läpparna nu säga, IN YOUR FACE EMMY!
Linn och Alec var inte riktigt lika pepp på mitt mission om att berätta för självaste Bill Kaulitz att vi älskar honom och Tokio Hotel nästan mest i välden för att få ta ett foto tillsammans med honom. Idén om att kunna bevisa att jag faktiskt träffat honom tog verkligen över mig fullständigt och i samma stund som tanken kom for jag fram till den svartklädda tjejkillen och blev plötsligt en av alla världens emoavgudande T.H fan.
Jag måste dock erkänna att jag trodde det skulle bli en enkel match att vinna över tysklands smygbög men där hade jag definitivt fel. Han var minsann en jävligt otrevlig sate för den klädseln men efter mycket tjat och ännu mer fjäsk så blev mitt mission completed.
Så jävla nöjd är jag,
trots att idioten inte kunde kolla in i kameran.
P
Med kroppen mot jorden
och blicken i det eviga blå
är jag bortom tankarna och orden
där finns inget jag måste förstå
Lisa Ekdahl alltså,
hon kan varje gång.
alec_girl89
och en konsekvens till varför jag har svarta vingar.
Resultatet blir alec_girl89.
(Förlåt Alec, jag är ledsen.)
Eller inte så ledsen, för detta är skitkul.
"How come your'e so stupid and still alive"?
Mest för att jag tyckte att hon var skitkul och för att min åsikt är den enda som räknas.
-
Cocktailresturang och mojitos, snygg bartender och god men dyr mat, chokladpresenter och alla hjätans dag. Vindilemma utan vinöppnare, ölspel och "detta visste du inte om mig",
uppesittarnatt, pannkakor och frukost på sängen, snövandring i solsken,
Starbucks och Asianfood,
Alexanderplatz och ett evigt beroende av att köpa skor.
Nervositet och peppning, L.A-Andy och tattuering 03.00,
uppesittarnatt, film, spikes och inneboendefight.
En summering av den senaste veckan,
mest för att få den gjord.
Ungefär såhär .
Så som filmen wildchild, och rösten av ens kära mor.
Man är ganska känslomässigt laddad just nu men jag tror att det är en fördel. En bra grej.
Inte bara för att man lär sig att klara sig på egen hand, utan även för att jag kanske till och med kommer att uppskatta Kristianstad när jag återvänder.
Planeringen här har fått förändras en del mest med tanke på att Alec har gått och blivit sjuk och tvingats flytta fram sin vistelse till måndag istället. Det är lite trist,
men enligt Timbuk, som för övrigt är Guden och det absolut viktigaste i detta hushåll, så får man tydligen vad man förtjänar. En återkommande tanke jag och Linn ständigt skyller på när ingenting går som vi tänkt. En ganska realistisk bortförklaring tänker jag.
Eller en egentlig anledning.
För att få ett slut på kriget om vem som gjort mest tjänster, så skapade vi en lista som fick stå för det.
Motivation för att kliva upp ur sängen steg ganska så direkt för oss båda när det plötsligt blev en tävling.
-
För övrigt så är nästa plan och min nästa destination en buss till Paris. Någon gång under nästa månad sker mitt landbyte och det känns både spännande och skrämmande. Spännande mest för att jag älskar Paris och kan knappt bärja mig,
men skrämmande på så sätt att jag faktiskt börjat trivas här nu.
De 90 långa trappstegen är plötsligt inget problem längre.
En plötslig uppenbarelse och en evig frustration.
Okej jag har snart nått gränsen till att förlora mig själv fullständigt. Min största fruktan har blivit befogad.
Jag kan inte begripa det. För inte mer än drygt en månad sen slängde jag fortfarande runt med kläder, tvätt och diverse prylar utan att ens reagera på vilken oreda jag skapade trots mammas ständiga påminnelser och klagomål.
Jag har alltid varit den som strött saker runt omkring mig och drivit min mamma till vansinne dagligen utan att känna varken skuld eller obehag. Fram tills nu.
Att bo hemma har sin charm. Jag menar min mamma brukade trampa på mina nerver jämt och göra mig fullkomligt galen på grund av allt tjat kring hur jag aldrig plockade upp efter mig och det var inte ofta jag kunde säga att jag tyckte om henne. Hon var jämt på mig om hur jag hängt upp handduken fel, slängt kläder i hallen, glömt min tvätt i vardagrummet, struntat i att ta ner använda muggar från mitt rum och hur mitt smink var spritt kring hela badrumsgolvet. Listan kan göras lång. Men trots allt tjat och upprepande bråk så blev saker och ting alltid gjorda. Gjorde inte jag vad jag skulle så gjorde mamma det. Garanterat.
Och för varje dag jag hörde hennes gäla röst skrikandes från nedanvåningen, frustrerad över en strumpa på golvet eller matrester i vasken, så stärktes löftet om hur jag aldrig någonsin skulle bli som min mamma.
Men nu har min fruktan mött min verklighet och jag kommer behöva en stark grogg för att bearbeta uppenbarelsen över denna dag.
Den senaste månaden har jag varit beroende av att plocka upp och städa så fort saker och ting inte ligger på sin plats, och inte minst tjata på Linn när hon strör sina saker omkring sig. Jag har varit på henne om kläder, frukt och matrester, dammsugning och den obäddade sängen. Hon har jämfört mig med Monica från vänner och folk som känner till den serien vet att det inte är positivt. Men trots det så har jag aldrig riktigt blivit medveten om hurdan jag faktiskt varit förrän idag.
Linn hade duschat och slängde lite lätt upp handduken på soffryggen då jag utan att ens vara medveten om vad jag säger, slänger ur mig:
-Linn, häng upp handduken ordentligt annars torkar den ju inte förstår du väl!
Jag stannade upp av häpnad i samma stund som orden hann ikapp mitt medvetande och plötsligt blev min senaste månads agerande uppenbart. Jag hade citerat min mamma. Det finns bara inte.
Jag ÄR,
min mamma.
Gud hjälp mig.