Dubbel V

Det är så förbannat orättvist att det krävs miljoner för att ens dröm ska kunna slå in då det endast krävs ett fotsteg för en annan snålskjutsare som aldrig behöver lyfta ett finger.
Detta hierarkisamhälle tar mentalt livet av mig och även om man anstränger sig och försöker sitt allra bästa med en plan som kan tänkas fungera så finner man sig själv nånstans i mitten och upptäcker att man är en idiot som ens tänkt tanken.

Men det slog mig att livet kanske faktiskt får högre värde om man är en idiot med drömmar framför en idiot som inte vet vad att drömma är.
För nånstans före mitten så är drömmen fantastisk,
och även om man inte uppnår den så tar tanken en en bra bit på vägen.
Kanske behöver jag bara en ny plan,
för även om jag är begränsad så är inte livet en omöjlighet, trots allt.

Nu vill jag mest att Petra ska sluta knega och hämta upp mig så jag kommer ur mitt söndagsbeteende för att istället spendera min kväll med min favoritfamilj.
-
it was only a kiss,
how could it end up like this.

Med risk att bli tjatig och inte minst lite i närheten av patetisk i ett allmänt folköra så struntar jag i att säga hur mycket jag fortfarande saknar Turkiet men undanhåller inte att tanken finns. För det gör den, varje sekund. Och bättre blir det inte av att varje aktuell låt både på radio och ipod påminner om vistelsen och allt därtill. 

Just nu är mitt tillstånd fullkomligt instabilt vill jag försäkra.
Om det är möjligt så är jag fortfarande onykter rent fysiskt och jag har dessutom tvingats jobba hela dagen i det tillståndet så jag funderar litegranna på att hoppa från ett biltak på motervägen men jag överväger.

Med lite Timbuktu i hörlurarna tänker jag nu luta mig tillbaka och förhoppningsvis återfå min förlorade sömn som jag så flitigt försummat under det senaste dygnet.
I tanken finns fortfarande en längtan tillbaka men också en längtan och ett hopp om att planerna inför nästa år skall gå som planerat.

Förresten så kommer det bli helt underbart i så fall.
Nu ska jag sova.
Godnatt

Jag vill hänvisa till Petras ord och ur dem bekänna min oerhörda saknad av världens bästa Alanya.
Det kan verka konstigt och inte minst onaturligt att man kan sakna något som inte varat längre än under en veckas tid,
men något så förtrollande och drömförverkligande lämnar inget rum för något annat än saknad.

Just nu vill jag bara föreställa mig ett liv tillbringat under cubanas luftiga tak och aldrig mer befinna mig i närheten av beskymmer.
Men beskymmerna är alldeles för nära, nästan här intill och inte ens vänner kan rädda mig längre.

Jag är splittrad av betvivlan för vad jag ska göra efter jul och även om jag lyckats komma upp med ett flertal altenativ så verkar de mesta just för tillfället fullkomligt oväsentliga och jag kan lika bra hålla käften och gå och lägga mig.



Man försöker att blunda men man ser det ändå
gör sitt bästa och hoppas
men när inte det går



-
207

Att sakna Turkiet och alla underbara Turkar från Alanya var inget jag för lite mer än en vecka sen såg som en möjlighet.
Men nu när jag fått uppleva den turkiska miljön och den fullständigt galna tillställningen under varje timme på dygnet så ser jag mig inte göra annat.

Denna veckan har varit den bästa i mitt liv och cubana kan vara det bästa någonsin.
Jag är litegranna kär i både känslan och allt vad som innefattade den och mina medresare samt hacibay med personal, cubanas personal, folkdans, happy hour, turkdans, båtresa, plankstek, efes och cha cha slide har förgyllt resan till dess fulla grad.

Det finns mycket att säga om Turkar, men mina fördomar är fullständigt gone och jag älskar både landet och dem.
-
And now and now and now,
are you ready for the big show?
ta mig tillbaka.

Jag vill inte missa att nämna hur stolt jag är över dessa två ultimata underhållare och även passa på att gratulera till årets bästa Humorprogram!
Det är så viktigt att dem tog hem det och med ett toppat smygevent inför fredagen vill jag tänka mig att diagonalen kommer att dyka upp på class dansgolv som en hyllning för dessa livsförgyllande glädjespridare.




_____________________________________
Hur som helst,
efter en veckas inneboende hos Marre har jag nu återvänt hem till min kära mor som välkomnande mig i vanlig ordning med sin öppefras " Kom inte hem och ställ till det nu Wanja, det har varit så rent och tyst här hemma när du inte varit här".
Jag tackar mamma, för att du trots att det för visso inte må vara uppenbart, faktiskt saknat mig undet tiden jag varit borta.
Kärleken har många ansikten, som man säger.
En del har förstått innebörden,
andra har uppenbarligen missat den.



Veckan är snart slut och vanligvis bär den sista söndagsmåltiden med sig både börda och ångest,
dels för att man olyckligtvis inte funnit en mening med sitt liv ännu, men också dels för att maten man äter fortfarande inte är hälsosam,
trots nyårslöftet 2001.

Hur som helst har det varit en oerhört händelsrik vecka, då Maryam, vår galne fransyska varit på besök från Paris.
Man kan väl säga att jag levt som en turist i min egen stad under tiden som jag tagit hand om en,
och vistelsen har dessutom lyckats få mig att inse att det faktiskt går att vara stolt över Kristianstad.

Veckan har bjudit på en hel del vin och festiligheter, matlganing, touring around Kristianstad, Malmövisiting, resturangbesök, Åhuspicknicks under väldigt blåsiga omständigheter, kräftskiva, gamla bettan visor, gitarr och allsång på banken, galna taxikillar och dunkgömme ( vilket vi föredrar att kalla för "dunkhiding") då svenskan inte har varit aktuell under veckans flerkultur.

När dunkgömme väl kommer på tal vill jag nämna att det är en lek som är sjukt underskattad och bör plockas fram från det kvarligande barnasinnet,
så som kullerbytta och hjulning.

Nu hörs tjatet från nedanvåningen åter igen och även om jag helst skulle klättrat ut genom fönstret och sprungit härifrån så tror jag att mamma hade stoppat mig med hennes övernaturliga mamma-krafter.

Så istället säger jag som Maryam sagt under hela veckan,

Tu es mosh!
För er som kan franska,
detta tillhör ett av veckans alla internskämt.
På återseende,-

Att vakna upp idag kan ha varit det största misstaget jag begått.

Nog med att jag satt mitt alarm på 06.30 eftersom att jag idag skulle genomföra min första arbetsdag på 5 hela veckor,
men också så började dagen dåligt redan från start.

Så som busskrash halvvägs till Resecentrum, försening och pådröjning till dess fulla grad, förlorade busspengar då bussbytet skulle ske, frustrerande men mest irriterande studenter och hala resegolv,
ännu en buss åt helvete och en timmes försening till jobbet.

Väl på jobbet sedan hade jag fångat upp sveriges mest brutala humörsvängningar och som pricken över i:et fungerade inte mina fingeravtryck som de borde och ytterligare en timmes arbetstid förlorades.

Så åter till den mening vars snarare blivit mitt motto,
the world make sense , again.

Tio små moppepojkar
körde til en bio
En körde vilse
Sen var dom bara nio.



(För alla internskämt som pågått under helgen).
_____________________



Rubriken talar dock för sig och jag ser verkligen fram emot detta så fullständigt klockrena event.

Bortsett från det så ska jag somna in nu för att vakna upp till en dag mot mina principer.
Men nog talat om det,
tanken kväver mig tillräckligt.

Forskare: I morgon går jorden under

Imorgon smäller det - då ska forskare i Schweiz försöka återskapa Big Bang i en jättemaskin.
    Men 5000 andra forskare varnar för att projektet kommer att leda till jordens underång.

Okej nångonstans känner jag mig livlöst förvirrad.
Vad sysslar dessa forskare med?
Borde man bli livrädd nu och be en sista bön för sitt liv och denna planeten eller är det bara struntprat?

5000 uppenabarligen så fan mycket smartare forskare än hela landet Scheweiz verkar ha förstått konsekvensen för detta så kallat vetenskapliga projekt men även om det till och med uppkommit dödshot ur detta engagemang så verkar det som om projektet skall genomföras.
Vart är världen och alla människor påväg?

Jag menar som om det inte är nog med alla idiotiska och livshotande utsläpp som vi utsätter vår jord för?
Vi är ju på god väg redan nu att se vår jord gå under men vad i all världens makt kan ha gått så snett att vi vill ta risken att se det hända redan nu?

Jag är inte säker på om man borde skratta eller gråta eller kanske till och med ignorera ämnet helt och istället gå och göra något som man älskar.
Det finns ju aldrig nog med tid för någonting ändå,
trots allt.

Detta inlägg vill jag mena är för oss singlar som fortfarande lever ute på köttmarknaden men som längtar efter lite passion att lyfta upp tillvaron med!

Den starkt ljusblålysande lite lätt formgivna ringen för oss singlar är äntligen här och redo för att användas.
Nu kan vi äntligen gå med säkra kort och visa för omvärlden att vi inte har någon att dela vårt liv med men att vi mer än någonting annat i denna värld vill att det ska ske.

Singelringen,
här att bäras då fredagskvällen är kommen och man som singel känner sig redo för att än en gång ge sig ut på jakt efter kärleken. Det som förr brukade vara så svårt men som nu kommer bli en riktig hit med ringen på fingret.
Snart kommer ju alla singlar finna varandra vill jag tro och bara inom loppet av ett år kommer ringen inte ha någon funktion längre.




__________

Jag tänkte ge mig in till körskolan nu.
Men för att uppmärksamma omvärlden om att jag är 19 år, arbetslös och fortfarande körkosrtsoskuld så tänker jag sätta en designad lapp på min rygg med information om detta.
Jag är arbetslös, har knappt börjat med mitt körtkort och på fredag ska jag ut ENDAST för att ragga med en skylt och en ring på mitt finger.

THE WORLD MAKE SENSE AGAIN


_________________________

Jag vill tillägga och uppmärksamma Petra2 ,
grundaren till mitt namn "ångesttjejen",
att jag ber om ursäkt för mitt ännu en gång så ilskna inlägg men jag menar att det till och med finns en ikon som säger vem jag är och hur jag egentligen vill ha det är inte nog så patetiskt! 
MEN, som Alec hade sagt,
livet är för kort för sånt.
Och det har hon rätt i.  
 

STOCKHOLM MED LINN
TJOFLÖJT-EN PÅ DET