Dubbel V

Nu har jag nått den gräns där de flesta i min omgivning konstaterat att jag behöver stärka till min attityd.
Eller åtminstonde våga byta replik från "ja, okej", till ett stadigt "nej, sådär fungerar det inte."
Uppenbarligen så saknar jag stake nog att bespara mig min egen värdighet då det kommer till mitt sätt att agera inför andra människor.
Åt andra människor.

Jag har fått höra hur jag är "för snäll".-
Hur är det möjligt att jag som är rankad som "den jävla bruden" av i varje fall en tredjedel av denna stads invånare kan anses vara för snäll framför "bitchig", som jag tidigare fått härda?

Från en början har jag väl egentligen mest tyckt att det verkat fullkomligt ologiskt att jag aldrig skulle kunna säga ifrån och till mitt försvar har jag sagt med till mestadels skratt som respons, att "ja kan visst bli arg".
Visst, i min ensamhet då jag redan lovat bort min värdighet till folket och lämnats med svidande konsekvenser.

Det har alltså nu nått mitt medvetande att jag inte alltid är snäll så som i den goda människa jag vill vara utan jag är mest bara dum så som i den jag fruktar.
Ett tack till mina kloka scanmedarbetare och främst Anki, Rosa och Lotta som numera är utvalda till att vara mina profeter och härskare över mina val i livet, för att ni upplyst mig om hur det måste gå till. (Här vill jag tilldela ett tacksamt leende).

Jag måste dock medge att en del människor är värda min uppoffring av värdighet då deras offras i gengäld men vad jag menar nu är att en gräns är satt och en motivation till en förändring är klargjord.
Åminstonde så är tanken befogad,
men det får räcka just nu.


För övrigt så vill jag upplysa alla om att jag fortfarande är glad och inte ledsen så det problmetet fortfarande står utrett.

Annars vill jag mest att Linn och Marie ska vända om igen och att blondinen ska återvända till linjen omgående.
Du kan ju inte bara försvinna sådär, det är himla taskigt tycker jag.
-
Nu är klockan 09.00 och jag borde sova.
Godmorgon och godnatt.