Roadtrip , skauneee

Eftersom att jag, Fritte, Ida, Pepz och Fille tycker att bilåkning och röjje är något av det bästa med livet så bestämde vi oss för att ja tag i våra liv och ge oss ut på en roadtrip, destination- unknown.
Det hela började med vardagens vanliga otur då vår musik inte ville fungera och inte bilen heller. Men efter ungefär tre timmar av evig frustration och hopplös nervösitet så löste sig allt till sist. OFF WE GO .

Vårt mål var sedan att slutligen landa i Båstad där vi skulle övernatta, men innan vi tatt oss dit fann vi en del ganska både skumma och härliga stop. Klippan bjöd både på en fin bollspels-paus och mysko cafe med en mysko man som kom in endast för att be peter läsa upp ett skämt högt för alla där inne.
Det var kul.
image27

Basket, forever young, cigg, gangztah killar som "rånade" resturangen vi satt på, ÖL, strand, skratt och allsång kan inte upplevas på ett bättre sätt än mellan WIFFP men jag vill också ge en stor eloge till vår älskade Nisse som var till stor hjälp under resan. Utan honom hade vi nog inte ens tatt oss utanför kristianstad.
Heja oss,
with you,
liksom.

Nu ska jag försöka resa mig upp ur sängen för första gången idag och kanske ringa til min doktor och be om ursäkt för att jag är 3 timmar sen - SORRY, I oversleeept .
Ikväll är det feest och fy tusan vad kul det ska bli.

tjenna Jenna , yo .

image28

image29

image30

Teknisk uppståndelse och evig frustration

Min slutsats av denna dags eviga process om att bränna skivor inför morgondagens roadtrip
är att teknikens alla ansikten har nåt riktigt jävligt emot mig!
Jag har testat mig fram på alla tänkbara vis men inte fan fungerar det för deeeeeeee!
Nu är jag riktigt jävla sur och förbannad och vill helst av allt slå sönder allt vad det gäller teknik och hoppas på att det gör riktigt jävla ont också!

och en sak till,
HEJ SNÖ.
roligt.
helvete.

annars är jag glad. förutom det mesta så är jag glad.


Putta ner mig .

Med risk för att låta precis som alla andra ,-
,- så låter jag mig göra det.
För jag orkar inte längre besitta förmågan att veta
att det inte är någonting värt.-

Jag står inte ut med att bli behandlad som ett bollplank,
som en vägg att luta sig mot
alltid på plats för att ta emot och möta nästa uppståndelse,
nästa problem.

Det är intressant hur löften egenligen inte defieneras på samma sätt som jag trodde när jag var mindre. Ett löfte som en knuten hand utan risk att spridas vidare, att öppnas upp,
var bara något jag trodde fanns
men som inte existerar.
Ett löfte är inget mer än något vi människor utlovar för att det ska låta bra och för att vi i slutänden ska få så som vi själva vill.
Alla våra handlingar är egoistiska handlingar och löften är bara ett hjälpemedel för att nå dit vi vill.
Jag är trött på allt vad det gäller både samvete och löften.
Jag är trött på förtroenden som går åt spillo
Trött på allt nonchalant fittrams och osäkra attityder som förändras bara för att miljön gör det.
Jag är så barnsligt löjligt jävla trött på precis allting,
allting som jag inte har längre.
 


Måste bara säga..

..Hur mycket jag älskar roadtrips!

Det kan vara det nästan bästa som finns,
Faktiskt.

_________________________________________________________________________




image25.
Jag har svårt att acceptera det faktum att Hanna nästan blivit lika stor som jag kände mig i förgår. Helt plötsligt är hon både lång och relativt mogen och jag börjar nästan känna mig som en kärring. Det var inte länge sen jag själv såg på världen så som hon gör idag. Just däför undrar jag vart fan tiden och alla år tog vägen.

Nu står man här med en studentmössa i handen och en tid bokad till att hämta min balklänning. Jag måste säga att det känns skrämmande,
det gör det verkligen.

Men all kärlek åt min syster,
all min kärlek åt henne.

Fiest ELLA ?

Gårdagen var makalöst rolig trots att den började så sent som halv 11 för min del. Efter en ostmacka eller två så var jag redo för lite "husets" och en fartfylld kväll med min favoritfamilj. Det började lite trögt för mig eftersom att jag fick för mig att mitt älskade hustets plötsligt förändrats i smaken och med Mackans beskrivning av innehållet i form av "fisk och nötter", som tydligen var en mindre uppskattad historia från Annas sida efter den 67 gången så blev det VERKLIGEN inte lättare att få ner det där svart-gula vinet. Men med lite varannan xider- varannan husets till de mest galna spel med påhittade regler,  tvångsdrickande och komplimanger till Moa så gick det ner till sist.
Väl på banken sedan lyckades Anna och Mackan förlora pengar mot tjejen som "fuskar", enligt Anna.
På dansgolvet befann sig en mängd nötter som antingen hade byxorna så långt nere som till knäna och hade lika gärna kunnat ta in på närmsta hotel eller också dem som valde att förföra med hjälp av röven gärna upptryckt i mitt ansikte. Röv-hål, på honom. Jag kan till och med ge mer creds till killen som ansträngt försökte knäcka på dansgolvet med hans något Micheal Jackson inspirerade moves, trots att han också var ett givet skrattobjekt. Ja lika givet som de två aerobic-tjejerna som veeerkligen satsade allt på dansgolvet med deras inprogramerade pass från friskis och svettis. Men heja dem, liksom.
Också heja Anna som satte igång larmet i källaren när jag fortfarande stod kvar och självklart totalt omedveten om vad som hände- typiskt mig, som dom säger.
Men ändå heja mig som fick Maslin att göra "diagonalen" tillsammans med mig på dansgolvet. Riktigt roligt var det.
Kvällen avslutades fint på familjens balka tillsammans med Anna och en cigg i handen samt några missatankar om vild sex i buskarna på innergården.  

Fiest ELLA?
yes, ja, jajamensan.-

Idag vaknade jag dock upp med en ganska ouppskattad huvudvärk som dock försvann när jag möttes upp av en fortfarande full Frida&Linnea i skolan men också efter en 3 timmars lektion om sex och samlevnad.
Ibland krävs det inte mycket för att återställas,-
Nu däremot sitter jag och lyssnar på lite känsloladdad musik sen gårdagens show och mentalt förbereder mig inför kvällens festligheter.

Nu är det lov förresten,
vårt sist lov.
oj

MEN BILDDAGBOKEN?!

Riktigt sunkigt är det att man nu tvingas få makalöst ont i ögonen av att besöka sin egen bilddagbok. Jag begriper ingenting av den nya spexade men mest vilseledande designen och tycker den är minst sagt mer misslyckad än smakfull.
En annan också förfärligt sunkig sanning jag idag möttes med  var när Marie plötsligt upptäckte att jag skelar!
JAG VISSTE DET!
Det har alltså inte bara varit min bakfylla som vilselett mig då jag mötts med spegeln på morgonen! Jag skelar faktiskt på riktigt! För fan.
När kommer nästa överraskning?
Skönt att denna dagen är över och att jag överlevt den, i alla fall.

Livets Cirkel

Horoskopet för dagen.
Intressant.

Horoskop för Lejonet


Måndag den 17 Mars 2008


Du har gynnsamma planetinfluenser och lyckas med det mesta. Utnyttja det! Men se till att du disciplinerar dig. I annat fall kanske du frestas att ägna dig åt alltför många saker samtidigt. Och då blir det intet av allting. Risken är dock minimal att det blir så.

Jag har en redovisning om bygglov tills imorgon.
Ett prov i religion
Ett prov i keramik och glas
Och en bokredovisning.

Hur kan jag ens finna en möjlighet att frestas av ett flertal saker idag när mina sysslor är ungefär 100?
Jag ser inte ens hur jag ska hinna.
Det kommer jag inte göra.

Jag kan faktiskt inte ens om jag anstränger mig begripa hur lärare suktar efter att ge ut läxor och hemuppgifter och hur de njuter av att se ytterligre en elev fara ner i det svarat hålet av misslyckande.
Det är precis som om dom drivs av nån sorts högre makt som säger åt dem att vara totalt hjärtlösa och fulltsändigt oförtående när det gäller elevernas eviga tjat om "ett liv utanför skoltid".
För dem tillfredställs deras glädjedrifts genom att vi elever tar med oss skolan hem, till vårt hus, vårt rum, vår säng, vårt liv.
För så är det faktiskt.
Skolan är vårt egentliga liv och har varit det till den allra största del så långt jag kan minnas bak i tiden.
Det får mig att tänka på hur jag om 3 månader faktiskt aldrig någonsin mer kommer behöver tänka på lärarnas nonchalanta arbetssätt eller tiden som inte räcker till att levas ut på.  
Om tre måndader kommer jag faktiskt aldrig mer ha ett problem likt detta och trots att jag just idag skulle kunna hurra och hoppa för den sakens skull så känns det otroligt läskigt ändå.
För om tre månader kommer mitt liv förändras på ett sätt jag aldrig tidigare upplevt.
Då tar livet jag levt fram till mina nästan 19 fyllda år slut, och resterande liv tar sin akt.

Jag har gått runt och längtat tills den dagen då läxorna upphör och dagen då man skall springa ut i sin vita studentmössa med sina vita kläder och tänka att "nu är jag fri, beskymmerlös".
Och visst kommer det bli en befrielse, både från skolplikt, lärare och läxor.
Men mitt liv kommer plötsligt ändra riktning mot en plats jag aldrig tidigare besökt-
Frihetens ansvar.
Den tanken skrämmer mig, mer än någonsin nu, sen jag daglien började tänka i dessa banor.
Men som vanligt måste jag lyssna till Linns röst och ge mig fan på att alt löser sig.

Livets cirkel- drama, stress, glädje, ångest, tid och lycka-  Allt löser sig.



http://zodiaken.net/dagen/
Horoskop för dig som är lika skrockfylld och övernaturligt troende som jag.

ONÅD

Mitt horoskop var för dagen väldigt intressant såg jag.

Om man nu vill tro på sådant övernaturligt
och det vill jag.

Horoskop för Lejonet

Söndag den 16 Mars 2008


Någon som pratat illa om dig tidigare försöker blidka dig med smicker. Men 1åt dig inte bevekas! Det här är en falsk person som vänder kappan efter vinden. Ingen måste älska alla människor - däremot bör alla accepteras. Däri ligger en viss skillnad!





image21


Nu måste jag duscha och klä på mig för att sedan fira mamma och mormor på nån resturang jag inte minns vad heter.
Dessutom måste jag läsa ut "onåd" men är för lat.
Jag behöver plugga på mitt prov jag har på tisdag men orkar inte.
Och jag borde skriva om bygglov men det är för tråkigt.
Jag är så nöjd med mig själv.
BLÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ

Nu vill jag mest bara har sommar och pengar och ett nytt liv.

image22

Såhär bra vill jag må.

image23


Hugg mig i själen och snurra runt lite så att mitt liv ändrar riktning .

Nu är klockan fem och jag är redan trött på denna dagen.
Jag har en enorm huvudvärk och inte minst är jag makalöst seg i både ben och sinne. Mina ärenden för dagen har jag misslyckats med totalt.
Vad jag satt upp på listan var egentligen bara att köpa present till mamma och mormor, sedan simma med Petra. Men efter att jag och Petra mot hennes vilja snurrat runt i staden efter den ultimata fördelsedagspresenten insåg jag plötsligt att klockan var 2 och alla affärer jag behövde komma åt hade stängt för dagen. Perfekt kan man tycka eftersom att firandet skall ske imorgon klockan 1. Heja mig.
och i samma iverframkallande veva insåg Petra att tiden runnit iväg och att vi inte skulle hinna simma då dagens resterande sysslor kallade.
istället for vi till Willys och fyllde en stor korg med frukt och fetaost för min del sedan for vi mot vä där Petra släppte av mig, tomhänt och aningen missnöjd.

Men till mitt glädjetillskott har jag gårdagen att tänka på. Jamie och Wanja förfest hemma hos mig med högstadielåtar, vin, dans, värdelösa tändstickor och en hel del skratt och sanningar. Väl i stan sedan slutar mitt minne att producera bilder men jag hade kul för det vet jag med hjälp av mitt sjätte sinne. om inte annat med hjälp av idas inspelade samtal.
Nu däremot tänker jag ta en alvedon, ta mig i kragen och bryta denna dagens misslyckande och möjligen ta tag i mitt liv på ett moget sätt, vilket resulterar i plugg.
och eftersom att det är så fantastiskt kul så tänker jag först sova lite, ringa Frida för att se hur hon mår, sova lite till och sysselsätta mig tills jag är mogen nog att greppa tag om mitt ansvarsfulla liv. Kanske ska jag spara min mogenhet till en annan dags spillo, för saningen är väl egentligen den att jag är inte alls mogen nog och framförallt inte för att ge mig in på uppgifter som går under namnet "staden och framtiden".
Nej, inte idag.
och snart tar vi studenten.
Spara det roliga till sist, som det heter.
Vi tar det en annan dag.

image19
You got to looove Luu!



Förresten vill jag yttra mig om att debatten mellan blodinbella och Edda von Sydow var makalöst skrattretande. Ni är båda skrattretande och jag kan inte ens med min vildaste fantasi och högsta optimism begripa hur två urlöjliga ytliga snofsar som ni båda får lov att yttra er med så stort omtycke. När jag ser och tvingas lyssna på ert skitsnack blir jag bara allt mer oroad över vart världen är påväg.
Ni är inget annat än två skyltdockor som äcklar mig - Precis.


När jag föll och flög på samma gång .

Mitt ansträngda och dessutom förfärligt brända huvud är ikväll väldigt känsloladdat eftersom att jag alldeles nyss insåg hur ofantligt mycket jag saknar en person jag aldrig mött.

Det spökar i mitt sinne
jag hör små röster tala

Små röster skriker i mitt huvud,
jag vill döda dem, ibland.
Logik som är ologisk
drömmen
verkligheten
världen

jag saknar dig.


CREDO

Fantastiskt.
Idag kom den. Nu kan jag till och med hålla den i handen som ett färdigt och äkta projekt och känna mig nöjd. För nu måste jag vara nöjd. Nu måste jag känna mig nöjd för nu är den klar. Nu är min bok klar och jag sitter med den i handen.
Detta trodde jag faktiskt aldrig. Det gjorde jag inte.
Men heja, så bra det faktiskt kan bli, trots allt.


11.16

kl är lite efter 11 och jag har precis vaknat. en ideal-bra start på dagen sägs vara en tallrik med gröt och ett glas apelsinjuice men till mitt förfogande har jag endast en godispåse från gårdagen. Det känns inge vidare bra eftersom att jag bestämt mig för att gå ned i vikt till sommaren men med överseende för min sjukdom så känns min godis-frulle på nåt sätt accepterad ändå.
dagens schema ser väl ungefär lika trist ut som både fredag och lördag och med min deprimerade inställning på livet just för tillfället blir det inte bättre ens om jag skulle råka bli frisk, vill jag tro. jag antar, att precis som igår, kommer jag ligga i min säng och beklaga mig på både bloggen och msn om att mitt liv är så trist och tråkigt för tillfället och att det som irriterar mig är hur DU drastiskt försöker förändra mitt liv genom att få mig att framstå som en ännu mer patetisk människa än tidigare. Jag säger inte att jag är nöjd, (vilket framgick ganska tydligt i detta inlägg,) men för det behöver jag inte din hjälp. Här väljer jag hellre att stå för mig själv.
Men bortsett från allt mitt klagande så har jag lyckats få tag på min pappa nu för första gången på över en vecka. Det vart en väldig lättnad eftersom att jag gått runt och trott att han och Angela varit insnöade någonstans i österrikes toppar, så att få höra hans röst nu idag var något av det bästa jag uplevt på länge.


Jag fick ett väldigt mystiskt samtal inatt. eller egentligen inte alls mystiskt men eftersom att det tog mig ungefär 5 minuter av samtalstiden att förstå vem det var jag pratade med så skulle man kunna säga att det faktiskt var aningen läskigt. Dock visade det sig att det var Stockholm-Kim jag pratade med men eftersom att jag inte ens kunde höra att dialketen var annorlunda så var det verkligen otippat. jag kommer visserligen inte ihåg mycket av samtalet eftesom att jag näst intill sov men något om Banken-Taxi-par som bråkat- att han stod ensam och att jag skulle få spö minns jag. Ganska underligt samtal kanske, trots allt.

Vad jag sitter och tänker på nu är hur mycket jag kommer sakna Liljana när hon ger sig av till den franska ön Corsika för att starta en karriär som den "snygge servitrisen ". Jag är självklart jätteglad för hennes skull men det kommer bli tomt utan henne här i den väldigt lilla staden Kristianstad.
Men nu får jag helt enkelt ta en dag i taget. imorgon kommer min bok och det ska vi fira med chappis självklart, sen att Anna åker skall vid ett senare tillfälle också "firas" och efter att hon lämnat självaste svealand så får jag helt enkelt ta mig i kragen och sätta på ett avsnitt med "mia och klara" för att hindra mig själv från tårar.
Tiden går fort, som dom säger.


Mellan fyra väggar

Vicks lakris- sockerfria, vänner, en skabbig tshirt och en kopp te med ett ständigt behov att behöva snyta sig och på så sätt ta slut på toapappret är min dags process.
känslan av att både frysa och svettas på samma gång är fruktansvärt påfrestande och minst sagt frustrerande!
vart tar man vägen när febern omfamnar en som en påflugen demon ungefär?

Jag somnade ungefär 4 i morse för att min alvedon inte ville värka, och vaknade kl 8 för att den fortfarande inte gjort sitt jobb, men också för att min syster frustrerat skriker nerifrån köket av någon anledning som kändes ytterst frestande att ta reda på.
Så efter att jag i stort sett trillat ner från min säng eftersom att jag saknade kraft till att stå på egna ben, lyckades jag ta mig ner och avslyssna den ivriga disskusionen mellan NeMo och Hanna i köket.
Det visade sig att Hanna funnit en 10-krona i hennes bakelse?!?!
Jag skrattade, men frågan är egentligen hur fan den kom dit?
Jag är inte säker på om jag behöver ett svar till det eller om jag ens vill veta men fortfarande är det värt lite spekulerande?

Nu tänker jag fortsätta deppa över mitt patetiska liv och sätta på ytterligare ett avsnitt av vänner som jag redan sett ett tusetals gånger men fortfarande älskar.
image17

Det står mig upp till halsen.




RSS 2.0