Tu es mosh
Jag vill inte missa att nämna hur stolt jag är över dessa två ultimata underhållare och även passa på att gratulera till årets bästa Humorprogram!
Det är så viktigt att dem tog hem det och med ett toppat smygevent inför fredagen vill jag tänka mig att diagonalen kommer att dyka upp på class dansgolv som en hyllning för dessa livsförgyllande glädjespridare. 
_____________________________________
Hur som helst,
efter en veckas inneboende hos Marre har jag nu återvänt hem till min kära mor som välkomnande mig i vanlig ordning med sin öppefras " Kom inte hem och ställ till det nu Wanja, det har varit så rent och tyst här hemma när du inte varit här".
Jag tackar mamma, för att du trots att det för visso inte må vara uppenbart, faktiskt saknat mig undet tiden jag varit borta.
Kärleken har många ansikten, som man säger.
En del har förstått innebörden,
andra har uppenbarligen missat den.
Veckan är snart slut och vanligvis bär den sista söndagsmåltiden med sig både börda och ångest,
dels för att man olyckligtvis inte funnit en mening med sitt liv ännu, men också dels för att maten man äter fortfarande inte är hälsosam,
trots nyårslöftet 2001.
Hur som helst har det varit en oerhört händelsrik vecka, då Maryam, vår galne fransyska varit på besök från Paris.
Man kan väl säga att jag levt som en turist i min egen stad under tiden som jag tagit hand om en,
och vistelsen har dessutom lyckats få mig att inse att det faktiskt går att vara stolt över Kristianstad.
Veckan har bjudit på en hel del vin och festiligheter, matlganing, touring around Kristianstad, Malmövisiting, resturangbesök, Åhuspicknicks under väldigt blåsiga omständigheter, kräftskiva, gamla bettan visor, gitarr och allsång på banken, galna taxikillar och dunkgömme ( vilket vi föredrar att kalla för "dunkhiding") då svenskan inte har varit aktuell under veckans flerkultur.
När dunkgömme väl kommer på tal vill jag nämna att det är en lek som är sjukt underskattad och bör plockas fram från det kvarligande barnasinnet,
så som kullerbytta och hjulning.
Nu hörs tjatet från nedanvåningen åter igen och även om jag helst skulle klättrat ut genom fönstret och sprungit härifrån så tror jag att mamma hade stoppat mig med hennes övernaturliga mamma-krafter.
Så istället säger jag som Maryam sagt under hela veckan,
Tu es mosh!
För er som kan franska,
detta tillhör ett av veckans alla internskämt.
På återseende,-
Behöver jag en rubrik längre
Att vakna upp idag kan ha varit det största misstaget jag begått.
Nog med att jag satt mitt alarm på 06.30 eftersom att jag idag skulle genomföra min första arbetsdag på 5 hela veckor,
men också så började dagen dåligt redan från start.
Så som busskrash halvvägs till Resecentrum, försening och pådröjning till dess fulla grad, förlorade busspengar då bussbytet skulle ske, frustrerande men mest irriterande studenter och hala resegolv,
ännu en buss åt helvete och en timmes försening till jobbet.
Väl på jobbet sedan hade jag fångat upp sveriges mest brutala humörsvängningar och som pricken över i:et fungerade inte mina fingeravtryck som de borde och ytterligare en timmes arbetstid förlorades.
Så åter till den mening vars snarare blivit mitt motto,
the world make sense , again.
Not how we're supposed to be
Tio små moppepojkar
körde til en bio
En körde vilse
Sen var dom bara nio.
(För alla internskämt som pågått under helgen).
_____________________
Rubriken talar dock för sig och jag ser verkligen fram emot detta så fullständigt klockrena event.
Bortsett från det så ska jag somna in nu för att vakna upp till en dag mot mina principer.
Men nog talat om det,
tanken kväver mig tillräckligt.
Mest för att mitt liv är menat till ett helvete
Lite billiga fynd men mest onödiga kap fanns i tanken då vi for iväg mot Ullared så tidigt som 05.00 imorse.
Omänsklig tid att vakna till för sin girighets skull ansåg jag men eftersom att jag var den enda arbetslöse i gruppen så visade det sig att jag inte hade någon talan.
SÅ ,efter mindre än tre timmars sömn vaknade jag upp i ett zombieliknande skick och gav mig ut för att möta Petra, Magda och Linz.
Resan började dock bra.
Vi var verkligen as-taggade för vår roadtrip och med lite Chris brown i högtalarna och en Eniro-vägbeskrivning i handen ville man verkligen tro att allt skulle gå som planerat.
Dock började vår motgång redan i Hässleholm, som jag vill mena är en jävla håla med tanke på att det är näst intill omöjligt att ta sig därifrån.
Eniros vägbeskrvining var fullständigt värdelös eftersom att de skrivit ut skyltar som inte ens finns utsatta i verkligheten.
Det gjorde Linn dessutom klart för de jävla fanskapen då hon ringde upp dem och sa att "er vägbeskrivning är värdelös och kan suga".
Rätt gjort av henne vill jag verkligen tycka.
Stackars nybörjare dock.
Efter ca två timmar av samma väg ledande till kristianstad igen och åter igen så lyckades vi möta upp rätt spår.
Då var vi alla dock hungriga och kände därför att MC Donalds var det enda rätta.
Där bjöds det på fastklistrad toast, äcklig sylt, bitch-personal (vilket Magda konstaterade inför dem), min extremt vackert luddiga rosa bitch-mössa och i resultat av det ett antal förvirrande blickar.
Väl i ullared sedan gick det ganska snabbt att hitta rätt och efter ett antal rök-pauser och en värdelös måltid så var vi redo för att betala.
Redo som fan trodde väl jag men med min livslånga och dessutom av något slag, MEDFÖDDA otur, så ville inte mitt kort fungera!
Där stod jag, med en mils kö bakom om mig och fick kalla in extra personal till att undersöka problemet.
Alltså jag menar okej att jag kan bli beodrad att lämna stället men jag menar dom behöver ju inte krydda situationen så att jag tvingas skämmas mer än vad jag redan gjorde då mitt kort stoppat upp halva ullared.
Linn räddade dock min situation till slut och vi fick lämna stället med våra sexiga underkläder, banntelefoner och guldtejp.
SOM OM DAGEN INTE VORE NOG SÅ MYCKET EMOT MIG VILLE JAG TÄNKA NÄR VI LÄMNAT PARKERINGEN,
men definitvit inte nej,
för djävulen var fortfarande efter mig.
Vi hade hunnit en bit på vägen, fortfarande as-taggade trots dagens motgångar och tänkte därför att lite äventyr på motervägen vore ännu en ogjord utmaning.
Så med takluckan öppen drog vi oss upp på taket och min tanke var självklart att "filma" händelsen.
Jag tog därför upp min mobil (observera att jag nyss fått den tillbaka efter en väldigt omtumlande och lång tid)
och började sedan filma det verkligen helt sjuka eventet.
Det var svårt som fan och efter att vinden näst intill slitit ut kinderna på oss och flugor snartat mig på läppen så får min arm en fullständig snetändning och dras bakåt nästan urled vill jag mena,
och ur mitt inte längre så stadiga grepp far min mobil!!
I hopp om att den kanske möjligen skulle ha kunnat klara sig, ser jag i samma stund som tanken kom, en stor långtradare fara ut på motervägen, helt oväntat, och kör över den.
Livet måste verkligen skämta med mig.
Success
Det är inte ofta det händer nu-för-tiden vill jag tänka mig och därför vill jag hemskt gärna tråka ut er genom att berätta att jag har börjat med mitt körkort och är på god väg dessutom!
Jag har dessutom fått besked om att jag från och med i Oktober månad ska återgå till köttmarknadens festligheter mest för att du ska få en bra julafton men också för att jag ska ha råd med att leva.
-
Nu när jag ändå är i full gång med att berömma mig själv så kan jag passa på att meddela framförallt Alec och Petra om hur duktig jag varit idag och gjort av med den ångest som förföljt mig under de senaste åren.
Om den försvinner helt vet jag dock inte förrän om ytterligare en tid men tanken om att jag faktiskt tog tag i problemet är värd att nämnas.
Nu fattas bara ett träningskort sen förtjänar jag faktiskt denna uppsats och då kan jag och hela världen vara nöjd.
Innan dess tänker jag dock fortsätta mitt liv i samma deprimerande alkoholisering och supa mig full tillsammans med min livskamrat, Linz.
Okej nu blir jag på riktigt rädd för världen!
Forskare: I morgon går jorden under
Imorgon smäller det - då ska forskare i Schweiz försöka återskapa Big Bang i en jättemaskin.
Men 5000 andra forskare varnar för att projektet kommer att leda till jordens underång.
Okej nångonstans känner jag mig livlöst förvirrad.
Vad sysslar dessa forskare med?
Borde man bli livrädd nu och be en sista bön för sitt liv och denna planeten eller är det bara struntprat?
5000 uppenabarligen så fan mycket smartare forskare än hela landet Scheweiz verkar ha förstått konsekvensen för detta så kallat vetenskapliga projekt men även om det till och med uppkommit dödshot ur detta engagemang så verkar det som om projektet skall genomföras.
Vart är världen och alla människor påväg?
Jag menar som om det inte är nog med alla idiotiska och livshotande utsläpp som vi utsätter vår jord för?
Vi är ju på god väg redan nu att se vår jord gå under men vad i all världens makt kan ha gått så snett att vi vill ta risken att se det hända redan nu?
Jag är inte säker på om man borde skratta eller gråta eller kanske till och med ignorera ämnet helt och istället gå och göra något som man älskar.
Det finns ju aldrig nog med tid för någonting ändå,
trots allt.
Jävla liv
att fråga någon som vet,
precis hur man ska agera,
så önskar jag att jag fick den chansen nu.
Det finns för många beslut att ta, för många drömmar att bejaka.
För mycket känslor att reda ut men fortfarande så mycket ovisshet kring hur det borde vara.
Jag är trött på att leva utan ett förnuft,
utan ett svar eller en respons.
Jag är trött på att inte ha en aning.
Förgylld
en singelring som jag så nyligen gjort en stor uppståndelse mot, vilket kan anses vara ganska komiskt vill jag tänka mig. Men å andra sidan är Petra, Alec och Magda ganska komiska sådär.
Så komiska att dom köpt en för liten ring så att jag nu i efterhand insett att jag inte får av den, ens med tvål.
Det ser alltså ut som om jag tekiskt sett kommer att vara singel, för alltid.
Men djungeln är stor, som dom säger.
Jag har dessutom gjort mig förtjänt av en vattenpipa, en sjungande blomma, vackra smycken och sexiga underkläder, snygga vinglas, juloratoriet och en playboy-modellll.
Tänka sig vilka vackra vänner jag har.
Verkligen.
Vad fan är odsen undrar jaaaaag?
Jag står i en mils lång Willys-kö,
stressad av tiden som börjar rinna över den väl planerade tidsplanen,
fullt omringad av svettiga människor både runt, bakom och framför mig med dess problem i form av " Vilka kakor är sötast", eller "vilken chokladkaka är det mest choklad i"?
Jag försökte lite smidigt smita förbi dem eftersom att de varken stod i eller utanför kön men varje gång jag gav mig in på det så vände dom två röven till och grymtade som svin för att markera att "detta är vår plats idiotjävel"!
Helst av allt ville jag bara skrika "Ställ dig utanför kön om du inte kan ta ett beslut om vad som kommer göra dig fetare än vad du redan är, för jag har BRÅTTOM idiotjävel!"
Men å andra sidan så vart det väl bara att bita ihop eftersom att jag ganska snabbt insåg hur det hade räckt att dom bara satt sig på mig och jag hade dött på plats. Därför kände jag att bara hålla käften och räkna får i huvudet framför att get my self killed, verkade mest relevant.
Väl sedan då sockermissbrukarna tagit ett beslut och lyckats bli klara så blev det äntligen min tur.
DOCK, av någon anledning måste jag har blivit fullkomligt överexalterad av det eftersom att jag i ett enda kliv tog mig fram 1 meter MEN stupar i farten och slår huvudet i disken!
VA FAN?! (Ja det gjorde skitont så in i helvete jävla kortmaskin!)
Bredvid mig står fortfarande barnet till svin-familjen kvar och skrattar åt mig som ett grymtande litet skitsvin och det tro väl fan att hon inte slutar heller!
ALLTSÅ, jag har aldrig varit med om ett starkare hånflin någonsin och då jag i samma veva får syn på att svin-mamman också skrattar sin lungor ur sig så urartade VERKLIGEN hjärnan på mig!
SÅ, jag kan ha råkat till och med skrämma mig själv i denna stund en aning då jag skreeeeek ut, dock VERKLIGEN utan att tänka efter, "DITT FETA HELVETE! Det går fan inte att avgöra könet på nån av er era jävla idioter! "
Alltså jag kan fortfarande inte begripa att jag verkligen skrek sådär åt dem som nog tveklöst hade kunnat döda mig,
och inte heller släppa de minerna som satt sig i ansiktet på dem jävlarna efteråt.
MEN, som om detta drama inte vore nog?
Nej, det tro väl fan,
att när jag väl sedan skall lämna willys, och gärna på tre sekunder dessutom, så krampar min tå nåt så in i helvete mitt i utgången och jag snubblar så att jag råkar stämpla en väldigt mycket äldre dam mitt på foten!
Nu vart det verkligen för mycket på så kort tid och jag kände hur jag urartade fullkomligt. I samma stund vänder jag mig dessutom om och det första jag ser är svin-familjen som i en mötande blick blänger förbannat på mig!
Alltså tro mig när jag säger att den blicken hade kunnat döda!
Nu behöver jag en grogg och kanske en flaska vin,
för det här händer ju inte.
Odsen dom säger Wanja alltså,
verkligen.
Vilken skapelse!
Detta inlägg vill jag mena är för oss singlar som fortfarande lever ute på köttmarknaden men som längtar efter lite passion att lyfta upp tillvaron med!
Den starkt ljusblålysande lite lätt formgivna ringen för oss singlar är äntligen här och redo för att användas.
Nu kan vi äntligen gå med säkra kort och visa för omvärlden att vi inte har någon att dela vårt liv med men att vi mer än någonting annat i denna värld vill att det ska ske.
Singelringen,
här att bäras då fredagskvällen är kommen och man som singel känner sig redo för att än en gång ge sig ut på jakt efter kärleken. Det som förr brukade vara så svårt men som nu kommer bli en riktig hit med ringen på fingret.
Snart kommer ju alla singlar finna varandra vill jag tro och bara inom loppet av ett år kommer ringen inte ha någon funktion längre. 
__________
Jag tänkte ge mig in till körskolan nu.
Men för att uppmärksamma omvärlden om att jag är 19 år, arbetslös och fortfarande körkosrtsoskuld så tänker jag sätta en designad lapp på min rygg med information om detta.
Jag är arbetslös, har knappt börjat med mitt körtkort och på fredag ska jag ut ENDAST för att ragga med en skylt och en ring på mitt finger.
THE WORLD MAKE SENSE AGAIN
_________________________
Jag vill tillägga och uppmärksamma Petra2 ,
grundaren till mitt namn "ångesttjejen",
att jag ber om ursäkt för mitt ännu en gång så ilskna inlägg men jag menar att det till och med finns en ikon som säger vem jag är och hur jag egentligen vill ha det är inte nog så patetiskt!
MEN, som Alec hade sagt,
livet är för kort för sånt.
Och det har hon rätt i.
Stockholm - " Det må jag säjja "
En paus från det omtalade röv-Kristianstad var precis vad man behövde,
även om onsdagens utgång var helt galen med lite diagonalen och ett vilseledande homoantydande på Bonken, cykeltur till Åsum, lekande barn i duschen, busstaxi för två pers, japan-musik, borttappade nycklar i parken, svettig korvdressing och icke-baconkorv.
För att göra en lång historia kort så kan man enkelt säga att jag skrattat mer än på länge under hela resan ,
både åt stockholms alla "se på mig , brudar" men även åt Linn och Klara som båda förgyllt resan för mig.
Det var fest fram tills morgon och jag tror inte man kan trivas bättre än så.
Delar av resan att bära med sig bortsett från det underbara sällskapet, kan vara det oerhört impompetenta telefonsamtalet från tjejen som "dont agreeee liksom", men även Pontus mecka feckes inflyttingsfest, störiga Måns med väskan och usla raggningsrepliker, "Jag vill ju bli naaaaajs liksom " killen, rökpaus mitt i kungsholmen, saboterat glas, högtryckstvätt i trappan, världens största kanelbulle men världens minsta penis, stureplan och spaybar, 14.5 åldern, turkie-raggning, jag har aldrig, kebab ( observera att CPLINN fick sin gratis då jag fick betala extra för min), vin, MTVdans och pipa.
Fantastiska vistelse.
Jag saknar det redan lite. Lite
Lägg märke till hur blöt trappan är.
Det sjuka är att den verkligen var snustorr innan vi våldgästade den.
Golvsnusk
En segrande Linn efter en omtumlande men sexig dans till "Stars in her eyes".
Ett dansande försök till låten "Who the hell are you" kombinerat med lite Anna-inspirerande "fram sida bak" - moves gillades.
Trots snobberiet så var denna lilla resa fullt värdig och tanken finns om ett återbesök snarast.
Jag vill dock tillägga att på fredag är det fest som i FETE och om en månad reser vi härifrån,
WOHO.
