Dubbel V

Efter ett antal kvävande avsked och en hektisk tågresa så har jag nu passerat den tyska gränsen och befinner mig i Berlin. Mycket som är mig likt hände under resans gång då jag bland annat lyckades tappa min väska i rulltrappan så att hjulen gick sönder och dessutom så gick jag vilse i Hamburg. Först 7 minuter innan mitt tåg skulle gå hittade jag rätt spår och väl på plats kom en tysk främling fram och frågade om hon fick ge mig en kram. Tydligen så såg jag ut att behöva en och även om denne 15åriga tyska var en fullkomlig främling så kändes det inte läskigt alls. Tvärt om.

Hur som helst så fann jag den tyske huvudstaden till slut och med världens bästa välkomnande av Linn och Erica så blev min dag komplett. 

Jag älskar Berlin och jag älskar lägenheten med undantag att det är ungefär en halv miljon trappsteg upp och hissen är ännu ej uppfunnen. Men att gnälla det leder mig ingenstans. Nu är jag här och detta är precis vad jag vill.

En gång i tiden var det enkelt att somna när väl natten slog in och tröttheten tog sin akt.
Men en gång i tiden var för länge sen och sömnlösheten börjar nu bli ett vardagligt faktum.

Världens roligaste människa.

Riktigt klockren

Okej dethär är outhärdligt och fruktansvärt!
Jag befinner mig just nu i en fas där jag varken kan öppna munnen eller ha den stängd utan att hela truten dunkar i takt av smärta!
Fruktanvärda helvete! Jag har aldrig varit med om något så smärtfullt någonsin! Min kind dunkar, svullnar och värker. Min tunga är öm och likaså mina läppar. Svullna och röda. Halsen har svullnat upp och det smärtar när jag sväljer. Mitt tandkött spricker och det blöder.
Jag ser helt ärligt ut som en röd marshmallow.

En moderniserad form av resfeber tänker jag, eller vad tusan är det som attakerat mig plötsligt?
Mirakelpiller tack, innan jag förlorar medvetandet fullkomligt!
AJ!

Dagen började tidigt idag,
dels för att schemat har varit packat och dels för att jag inte gått upp i tid en enda gång sen jag slutade på scan.
Många tankar har omfamnat mig så väl som känslorna växt under dagen och jag måste erkänna en viss nervositet. Jag tog mig ann beslutet om Berlin och köpte min biljett imorse som jag skjutit upp nu under snart en veckas tid. Men nu är det gjort och nästa måndag bär det av. Jag är lite orolig kring packning och tågbyte eftersom att jag är en av de mest tankdspridda i kommunen men som den optimist jag faktiskt är så vet jag att det kommer att lösa sig. Jag trivs väl kanske lite i att leva i ovisshet, då denna resa känns som en givet chanskort.

Min dag fortsatte sedan hos världens bästa Sasha, som spritt sin harmoniska livsglädje och uppmuntrat mig dels till mitt beslut om Berlin och dels om mina tankar kring USA. Och om det är någon jag vill välja att lyssna på, så är det honom. Med hans livserfarenhet så vet han vad han pratar om och jag bara älskar att lyssna på hur han genomgått sitt liv utifrån de val han gjort. "Jag har mycket att lära och jag älskar att lära mig. " Det känns som ett ganska givet motto i förberedelse för att ge sig ut i världen, verkligen.

Jag känner mig motiverad,
trots att alla avsked kväver mig.

Den senaste veckan har varit fartfylld och spexad till max.
Grammisgalan går nu att avchecka från "the what to do list " och som en födelsedags-överraskning för Moa så togs den med storm.
Det är en enormt stor upplevelse att befinna sig bara några meter från de svenska pop och alkoholiserade kändiskarna. Jag måste ge en eloge till dagens teknik för att man med den lyckas förfina ett sådant fylleslag till en någorlunda proportionell föreställning.
Jag förstår dock inte riktigt grejen med att styla Takidas "Robert" till en exemplarisk clock work orange och inte riktigt heller valet av vinnande låt- jenny let me love you med E.M.D. Vad hände liksom med Winnerbäck och Timbuktu ?
Men hur som helst så blev jag mycket nöjd över både Timo och Inflames framträdanden och jag måste erkänna att se Robyn live var inte heller smutskastning.
Ett litet tillägg om Grys fruktansvärda kjol måste dock tilläggas.

Vägen till huvudstaden och Grammis vart dock en oerhört lång trip inte bara för snön och rökberoendet, utan även på grund av den 1 timmes långa bilkön som vi fick uthärda i Södertälje. Planerna fick därför omplaneras och slutligen stod vi parkerade utanför globen och trängandes inne på Shells toalett för ett galaombyte.
Kvällen efter Grammis fortsatte sedan i skrapan och två barer på söder där jag förlorade mig själv till alkoholen och lät en öl spricka i min hand.
Tack för detta kalaset, som man säger.

Fläskfile och mangospex, kändistal och första-minnet-händelsen , secret missions, rim, julklappsutdelning, blåbärsskämtet, ölbongsmisslyckande, snapsvisor, klackarna i taket och feltända raketer gjorde natten mellan 2008 och 2009 till en minnesvärd afton.

Nu är ännu ett år inlett och planerna bara växer.
Detta året är mitt första fria år,
och det ska bli ett riktigt bra sådant.

Jag vill inleda året med en fantastiskt bra låt , The Perishers and Sarah McLachlan - Pills