Rolls-uppror
" Du är fyra år äldre än mig och min storasyster, du ska veta allting. Eller i varje fall allt som jag undrar över och inte kan."
Att vara den äldre systern är defintivt inte en enkelt match. Plockar man inte alla bollar så uppfyller man inte kritierierna och då är det kört.
Krävande Hanna jävla Montana med sina idiotiska frågor som jag somnat mig ifrån under tiden jag gick i skolan.
I'm not wonderwomen,
slå upp det, sisy !
Världens ögonfärg
Det finns så många sätt att genomgå ett liv på,
så otroligt många vägar att ta.
Det får mig att tänka på hur människor väljer att göra sina val i livet, och hur konsekvenserna för de val man gjort följaktligen lyder.
Det får mig att tänka på mina egna val. Mina egna mål.
För trots att våra val och drömmar kan vara så otroligt olika så står vi ändå på samma plats från början.
Att ta steget ut i den verkliga världen, är något vi alla måste genomgå, oavsett destination.
Och av ren sårbarhet och emotionell nyfikenhet släpps vi iväg av samma starskott, samma startsignal.
I vår resas början vill man ha någon som lyssnar,
och i varje ände måste man.
Man behöver få berätta allt man känner även om personen i fråga kanske inte besitter de råd man vill ha och behöver.
För faktum är att man har hört samma råd hundratals gånger och aldrig följt dem. Och intellektuellt vet man att råden är bra,
men känslomässigt kan man inte bryta sina invanda mönster.
Känslorna vinner ändå alltid över tankar. Man behöver bara någon som lyssnar.
Att världen är så mycket mindre än man tror brukar vara en mening vars syfte går igen i en generell folkmun men jag vet inte om det är den riktiga sanningen.
Världen är egentligen alldeles för stor.
-
Efter vårt startskott väntas en hinderbana utan dess like och vi kan egentligen aldrig förutse om vi nått mål eller inte.
Men det spelar ingen roll.
För vi måste pröva våra vingar för att veta om vi kan flyga eller inte.
Oavsett om om vi faller igen eller om hinderbanan känns för lång,
så måste vi anta utmaningen, och välja ett liv.
Målet är egentligen alltid nära så länge man känner att man är påväg åt rätt håll.
En dag efter jul
Det har aldrig känts så förnedrande att vandra i ett par skor, kan man väl kort sagt säga.
Hur som helst blev gårdagen till ett heltokigt party av blandade känslor men med glimten i sken.
Bhlös och "top tre längst i kristianstad" lyckades jag ta mig igenom nattens dramatik och trots många vilseledande tankar kring gårdagens händelser så är jag helnöjd.
- Alltså, vilka fan är ni ?
Din blick säger allt.
God Jul , Joyeux noël and Merry Xmas, som vi säger i min familj .
Ännu en julafton och ett barnasinne i full anda har passerats och den gjorde sig på ungefär samma sätt som de gångna åren.
Kalle Anka-tittande trängandes framför mormors "televison" som hon vill kalla det trots den uppdaterade digitaltv:n, France vs Sued och ett trespråkigt kommunicerande, brända julrätter, tradiotinella chokladkakor och alkoholkryddad glögg gjorde ännu en julafton till våran och jag känner glädjen och harmonin fortfarande när jag vaknat idag. 
_____________
Hej tjo och tomtefar i taket!
Årets tomte var en riktig klippa.
(och Haris, min icke-kristna ej julfirande vän, jag är villig att ge dig lite av min julchoklad men resterande pressar behåller jag), tack och varsågod.
Nu väntar julegröten och abbahits om min mor får bestämma.
Bisous
Prosperous
Det krävs så lite för att vända om.
Efter en dubbelfika på fenix tillsammans med Pette och Ana har mitt humör bytts ut till varma och harmoniska känslor från vinterkylans dysterhet.
Lite onödigt nödvändiga analyser på livets oförutsägbara dramatik ur en snarare ironisk touch kan vara tillräckligt för att känna en glimt livsglädje då det delas med rätt person.
Linda Rosings bloggdrama, dyr tandvård, ironiska komplimanger och patetiska blondinbellor har lyckats räcka för att göra mig fullbordat hel och i kombination med stadens julmys så känns allting hur bra som helst.
Nu måste jag helt enkelt börja ta tagen som den kommer och lägga ytterst få tankar på framtidens ovisshet.
Det man ännu inte vet är det inte meningen att man ska veta heller. Människor är allt för giriga.
Allt blir vad man gör det till.
Det hade Anna sagt,
och det har hon rätt i.
Jag har förresten funnit en ny bok som slukat mig.
Helt otrolig .
Läs den.
Förbannade jävla jävel
Min drivkraft och motivation till ett socialt liv har börjat förlora sitt fäste och det står nu klart för mig att jag måste lära mig att prioritera.
Något jag aldrig varit bra på är att fullfölja mina mål och drömmar.
Det faktum att jag faktiskt aldrig fullföljt något under hela mitt liv skrämmer mig mer nu än någonsin.
Jag har påbörjat ett liv jag inte kan fullfölja och skapat en börda jag inte kan bli av med.
Mina tankar går till de gånger då jag börjat och sedan återskapat min dröm men trillat precis innan mållinjen varje gång.
Det är som om mitt liv är ett enda lopp utan mål.
Jag är så trött på det,
så förbannat jävla trött på mig själv.
Hur fan gör man?
Pale blue
Sometimes I feel so happy,
Sometimes I feel so sad.
Sometimes I feel so happy,
But mostly you just make me mad.
Breathing your air
Jag önskar att jag kunde ge dig mitt liv och befria dig från din smärta.
Älskade, älskade syster.
En munter fyr
Söndagen är återkommen och det är med glädje.
Dels för att helgen har varit av ren top notch men också dels för att jag ser fram emot att jobba ikväll.
Jag känner mig förgylld av den glädje som omfamnat mig denna helg och då allt börjar falla på sin plats kan jag börja ta för mig av känslan.
För känslan växer och är stark, så stark att jag kan känna hur tårarna vill falla.
Jag vill gråta,
men jag är inte ledsen.
Det är jag inte.
-
När vinet glöder i de fyllda glasen och
vi börjar bli i gasen, då lossar tungans band.
Vi som gått omkring och varit så blyga
vi slutar upp att smyga, modet kommer efterhand.
Hej, tjo och klackarna i taket!
Nu visar vi helt naket hur modiga vi är.
Inga ord kan bli förstora, vad har jag att förlora?
Så är det med det!
-
Sanningen om vårt liv
OJ
En bit av det leendet att ta med sig hem ,
Som doften av viol och en symfoni av kärlek
Älskade Farmor.
-
Jag tror det var dina tårar som föll så vackert från himlen då jag lämnades naken framför sanningen.
En ängel som lever mellan två världar, i kampen om att ge mig en bättre insikt i livet, har nåt mitt medevetande så väl ikväll.
Med tårar längs kinden och en evig längtan efter svar står jag ikväll mållös och utan tvivel.
En hårresande rysning och ett tillfredställande lugn omfamnar mina känslor på så sätt att jag känner mig fri.
Den avslagna lust till livet som fångat mig har vänt och en beröring av din andliga själ har upplyst mig.
Ett avgett löfte är befogat.
Ikväll är jag inte längre fylld av ånger och betvivlan,
längtan efter ett slut.
Ikväll är jag medveten om livets och dödens båda ansikten,
i hopp om en ny början.
Impossible
Did you know it could happen to you?
But I don't want to wake up knowing I don't have a future.
Impossible.
Twilight
Det är så man ångrar att man sett filmen.
Chokladtomtar
Den var inslagen i en plasthandske och vår käre jack sparrow överlämnade den med några få ord jag dock ej kunde tyda.
Jag lyckades i varje fall begripa att han ville förklara något om presenten men mer än så förstod jag inte och därför blev min respons mest ett osäkert "thank you" och en pinsam tystnad tills han gått igen.
Vilka givmilda tyskar som tänker på mig på deras fritid.
kotlett
En ny vecka,
min sista vecka.
Det suger, riktigt mycket.
Jag vill stanna.
Mitt liv är deprimerande, och jag är förälskad i ett skådespel.
Jag har ingenstans att gå.
Skjut mig .
Human hold
Det är frustrerande.
"Detta är faktiskt ett seriöst företag"
Jag fann ett givet citat i metron igår.
Ett mycket fyndigt sådant.
Kanske ett av de få undantag där faktiskt innehållet i de spalter svenska folket yttrar sig i har en mening.
Eller snarare mitt samtycke.
Det är hur som helst värt att nämnas och sen finns det inte mycket mer sagt om det.
"Rökare är inga idioter. Rökare är också människor, fast inte lika länge. "
Mycket fyndigt.
Rubriken får tala för sig själv då de orden avslutade natten med skratt till tårar.
Man ska inte underskatta denne mans humor,
hur ROLIG som helst.
Nu är det fredag.
Godmorgon
Monsterskolan vs scanarbetare
Under den senaste tiden har jag frågat mig själv när jag är redo att på riktigt börja skratta igen så som jag vanligtvis brukdade göra.
Ett återkommande svar har då varit när någonting verkligen är riktigt kul.
Ibland har jag undrat hur pass nerdränkt i min tillfälliga bedrövelse jag faktiskt varit då inget lyckats bidra till ett ordentligt skratt.
Och så har det fortsatt, fram tills idag, då Magda lyckades övervinna min håglöshet med något så kul att jag till och med kunde känna hur jag fick skippa efter andan i varje nytt andetag.
Under natten startade Jocke en ännu ilsken diskussion angående den fulaste människan i Europa, och att hon tydligen fanns här på scan. Mycket som hålls som samtalsämne under nattens småtimmar är av samma stuk och ingen kommer undan utan i alla fall en för stor finne eller konstig mun.
Så när man känner till denne kräsne inställning hade man inte mycket att förvänta sig och inte mycket klarare blev det efter att Magda börjat dra in monsterskolan och hur lik denna kvinna skulle vara ett av monstren i den.
(Diskussionen dog ut ganska snabbt och vi la det åt sidan. )
Men så kom morgonen, då den omtalade kvinnan kliver in genom scans portar och möts upp av mig och Magda i en av korridorena. Magda gav mig ett lätt slag och viskade "det är hon".
Plösligt då kände jag igen henne något oerhört men kunde inte koppla varför eller varifrån och just i det ögonblicket hade jag glömt bort vår diskussion under natten och visste inte mer än att henne känner jag igen.
Men Magda avbröt snabbt min vilseledande tanke med att säga "monsterskolan" i samma veva som hon svetpe förbi mig och då slog det mig plötsligt!
Så samtidigt som jag möter hennes blick bröt jag ut i ett sådant brutalt garv att jag inte kunde stå på benen längre!
Hur kan en mänsklig kvinna vara så identisk med ett tecknat monster ur dess vildaste och mest groteska fantasi?
Jag begriper det inte,
och sluta skratta det kan jag inte iheller. Inte då, inte på bussen hem och inte nu.
Jocke hade rätt. Europas fulaste. Jag bryter ihop.
När någonting verkligen är riktgit kul. Välkommen tillbaka.
För snäll eller bara dum?
Eller åtminstonde våga byta replik från "ja, okej", till ett stadigt "nej, sådär fungerar det inte."
Uppenbarligen så saknar jag stake nog att bespara mig min egen värdighet då det kommer till mitt sätt att agera inför andra människor.
Åt andra människor.
Jag har fått höra hur jag är "för snäll".-
Hur är det möjligt att jag som är rankad som "den jävla bruden" av i varje fall en tredjedel av denna stads invånare kan anses vara för snäll framför "bitchig", som jag tidigare fått härda?
Från en början har jag väl egentligen mest tyckt att det verkat fullkomligt ologiskt att jag aldrig skulle kunna säga ifrån och till mitt försvar har jag sagt med till mestadels skratt som respons, att "ja kan visst bli arg".
Visst, i min ensamhet då jag redan lovat bort min värdighet till folket och lämnats med svidande konsekvenser.
Det har alltså nu nått mitt medvetande att jag inte alltid är snäll så som i den goda människa jag vill vara utan jag är mest bara dum så som i den jag fruktar.
Ett tack till mina kloka scanmedarbetare och främst Anki, Rosa och Lotta som numera är utvalda till att vara mina profeter och härskare över mina val i livet, för att ni upplyst mig om hur det måste gå till. (Här vill jag tilldela ett tacksamt leende).
Jag måste dock medge att en del människor är värda min uppoffring av värdighet då deras offras i gengäld men vad jag menar nu är att en gräns är satt och en motivation till en förändring är klargjord.
Åminstonde så är tanken befogad,
men det får räcka just nu.
För övrigt så vill jag upplysa alla om att jag fortfarande är glad och inte ledsen så det problmetet fortfarande står utrett.
Annars vill jag mest att Linn och Marie ska vända om igen och att blondinen ska återvända till linjen omgående.
Du kan ju inte bara försvinna sådär, det är himla taskigt tycker jag.
-
Nu är klockan 09.00 och jag borde sova.
Godmorgon och godnatt.
