Drömmen ,så overkligt nära
Alltså nu har jag suttit och tänkt på hur mitt liv kan se ut om endast ett halvår hela denna dagen!
Det är verkligen skrämmande!
Mina fingrar skakar och mitt huvud snurrar som aldrig förr och jag kan inte sitta still.
Jag tror jag har bestämt mig,
nu åker jag.
Fan.
Alla dessa beslut man tvingas ta när gymnasiet inte längre fångar en då man faller är allt annat än enkelt och minst sagt skrämmande. Ibland vill jag spy på allt som spelar in och på allt som plötsligt måste hända.
Magkänslan är obeskrivlig.
Men drömmen kan bli sann..
Jag måste.
fan jag behöver en cigg!
__________________________________________________________________________,-
Jag har i smyg skickat en intresseanmälan till en konstskola i USA - Los Angeles ,och tänkt att varför inte? Det är ju inte så att jag förlorar någonting på att söka. Att jag inte kommer komma in, det begriper jag , såklart, but still, liksom.
Nu har det hunnit gå så långt att jag till och med hunnit glömma bort att jag sökt,
tills jag öppnade min mail i torsdes, och ser att det är från IBS.
Jag har blivit antagen!
Det enda som saknas nu är att jag gör ett Engelskaprov och klarar det, sen har jag en utbildning i fucking USA som Författare-Journalist !
Det är helt overkligt ,
fullkomligt utflippat,
HELT GALET.
Att ge ett svar på ifall jag tänker tacka ja eller inte kan nog vara det hårdaste beslut jag tvingats göra i mitt liv hittills och det skakar i kroppen när jag tänker på allt som spelar in i det hela.
Ska man ge sig på en utbildning under två års tid i landet av mina drömmar? Ska man leva ihop med 100-tals studenter i ett kollektivt studenthem och låta sin dröm slå in?
Ska man bege sig till självaste L.A och träffa sin släkt, starta ett nytt liv, uppleva och upptäcka, skapa och i slutänden faktiskt till och med, bli..
Svaret kan verka givet hos ett folköra men för mig så oerhört skrämmande.
Ingen har någonsin hindrats från att drömma,
det ger inga konsekvenser för någon.
Men att nå dit då man står på kanten till att uppfylla de mest önskade drömmar man haft,
det är då man blickar tillbaka och undrar om man drömt rätt.
och svaret,
till om man borde ta steget ut för kanten och falla med vinden,
eller om man borde packa ett steg och vända om.
Det finner man inte med en gång.
Kanske till och med inte alls.
Kanske inte överhuvudtaget.
Det blivande studenthemmet
Utsikten
Utsikten
Utsikten,-
It sure looks like a dream though..
Jaha
Fest och utång med underbara människor var verkligen vad jag behövde igår efter tre veckors slitande på scan.
Jag har på den senaste tiden känt mig fullkomligt insnöad och det har verkligen sugit musten ur både mig och mitt huvud, så av den anledningen blev gårdagen otroligt värdefull.
Så efter en mysig förfest hos Linn, galen utång på Lotus, (som jag verkligen fortfarande kommer kalla det trots det töntiga namnbytet), god pölse och efterfest, så somnade jag gott hemma hos kenyanen igen. Dock vaknade jag så tidigt som 6 igen då radion sattes igång på högsta volymen.
Jag vaknade av en ren chock kan jag säga och förstod verkligen inte vad som hade hänt eller varför jag sov ensam i Linns mammas säng. Olyckligtvis förstod jag inte heller hur man stängde av radion eller de två golvhögtalarna som radion var kopplad till och tvingades därför ligga och låta tiden gå tillsammans med sveriges lugna favoriter, som för övrigt suger röv.
Man kan väl säga att jag var uppe i god tid imorse eftersom att jag inte kunde somna om och är fortfarande vaken så jag har hunnit med att tänka hela morgonen.
Jag har verkligen tänkt mer än jag tänkt på så overkligt länge och även om jag vill säga så otroligt mycket just nu så finns där för mycket som håller mig tillbaka.
Jag har i varje fall hunnit inse vad som är värt att ta vara på och jag är trött på att jag inte kan sätta lite skinn på näsan och begära den uppskattning som jag faktiskt förtjänar.
Det finns mycket att säga om det,
men idag tänker jag inte säga något mer.
Nej men varför inte ?
DET, är jag på grund av min fantastiska klumpighet.
Eller på grund av Haris som ansträngt gav sig på ett försök till att överrösta mitt döva öra och få min uppmärksamhet.
Det vore enklare att skylla på Haris och det håller han med om,
men jag måste nästan erkänna att jag lyckats med allt man inte borde på mindre än 3 veckor och det är en skam.
Att lyckas få sin Ipodlur att lägga sig på styckbrädan och sedan till och med skära av den på mitten i samma veva som köttstycket halveras är näst intill pinsamt.
MEN, ett gott skratt till resterande scanmedlemmar och ett grattis till mig som knäcker i alla kategorier inom klumpighet,
åter, igen.
_________________________________________
Jag funderar på att lägga upp en veckans babe lista nu som en anledning till att få erkänna min smyg-förälskelse i scans dolda ögongodis.
Än sålänge hålls titeln kvar av den oerhört sexiga tysken som nu till och med börjat le på tyska.
En riktig liten charmör är vad han är och även om det är riktigt svårt att titta på honom under Petras bevakning så hinner man få in en del blickar under natten. Att han sedan ser ut som kattpiss utanför scans väggar är ju sin sak men fortfarande utanför och då spelar det ingen roll.
Han är bara underållning under tiden som styckningen går långsamt, ändå.
__________________________________________
Eftersom att varken Pepz eller Fille låtit mig sova under min sovtid nu imorse så är jag trött som en döing och har därför samlat på mig en massa ångest inför de väntande jobbtimmar som sakta börjar närma sig. Ett grattis dock både till dem och Fritte och Linnea som lyckats vara uppe hela natten under tiden som en annan jobbat.
Vilket mysigt bemötande jag fick imorse när jag trillade in med min övertrötthet av dem allihop.
Dock blev det jobbigare när min energi fösvann men inte deras och ännu hellre när man delar säng med en pratkvarn.
Sen insåg jag väl att mitt morgonhumör är aningen störande men med all rätt eftersom att jag under de få timmar jag lyckades sova, drömde att jag blev styckad.
WTF?
Nu ska jag vara tyst och sova tills jag vaknar.
Nästan.
Midsommar
Igår var det midsommar och som omväxling från det orginella supandet tillsammans med alla vänner, tillbringade jag kvällen tillsammans med mina alkoholiserade släktingar. Det blev verkligen en minst sagt fartfylldkväll som resulterade i en väldigt full farmor och jullåtar istället för sommarmusik. Kanske inte riktigt lämpligt, men ändå.
Micke inledde kvällen med att ställa fram en 3-liters vin bredvid mig samtidigt som han sa " denna ska visserligen räcka till några till Wanja men jag ställer den här så vi slipper skicka den till dig hela tiden".
"Tack Micke. "
Maten ställdes sedan fram men blev bortglömd lika snabbt då spritförrådet öppnades. Snapsvisor sjöngs på det bredaste göteborgska vilket gjorde det aningen svårt för mig att hänga med. Micke skyllde på vinet men jag höll inte med.
" Det är bättre att ta hela snapsen på samma gång så har man ju inte halva kvar sen", tyckte Monika och resterande syskonskara höll med. Jag skrattade men kunde inte förneka att även jag instämde.
När det sedan var dags för att genomföra svensk tradition, i form av dans kring midsommarstången, så tog pappa fram gitarren och gamla Nisse som knappt varken hör eller ser längre, gav sig på fiolen. Inte konstigt då kanske att det blev jullåtar istället för de små grodorna, kan man tycka. Vi gav väl kankse upp den traditionen ganska snabbt dårå och gav oss in på mer snapsvisor och tårta istället.
Då var Micke däremot snabb med att ställa tårtan bredvid sig själv och när jag bad om att få den skickad till mig reste han sig upp och sa " Ja okej Wanja, jag kan skicka den till dig men jag vill uppmärksamma dig om att det inte finns någon alkohol i den".
Pappa hade skrivit ut ett horoskåp för alla att sedan leva upp till, vilket höll i sig under hela kvällen.
Monika är tydligen en jävla nolla, farmor borde ta livet av sig, Micke är ett jävla svin, pelle den ultimata skitstöveln, pappa ett fyllo, Patrik som bisexuell, Torgny uppmanades om att bli hallick eller bussförare, Agneta var en jävla kommunist , Angela och Hanna tär på vårt samhälle och kommer sluta i fängelse och jag ses tydligen av andra som en jävla idiot och beskrevs som en "tjuvaktig slyna som får ut mer av onani än sex".
Det var verkligen en rolig kväll och det var riktigt underbart att få hela släkten samlad igen. I all glädje fanns dock tanken om vår saknade Mats som innan han gick bort önskade om en samlad midsommar.
Det gav vi honom,
och även om han inte var med vid bordsplaceringen så fanns han med i tanken,
under hela kvällen och för all tid
( bilder kommer senare)
NU , ska jag in till en ångestfull kenyan och tillbringa en lördagskväll.
På återseende, somvi säger här.
Nej men en rubrik kanske?
Nu i efterhand vill man dock egentligen bara både skratta och gråta åt att man berörts så pass mycket av det nog absolut största i-landproblemet som existerar idag. Jag menar här sitter man och låter sitt temperament och sin dag förstöras på grund av att ett gäng pinsamma fotbollsspelare som inte kan göra vad dom obegripligen får betalt för att göra, samtidigt som det svälter och dör barn i Afrika.
Man skulle väl kanske kunna börja tänka om och skänka en tanke åt de stackars barnen istället för att låta sig beröras av det oerhört överskattade landslaget som mest finns för att suga ut pengar från samhället och låta världen luras.
NU, däremot, så tänker jag hålla käften om min tidigare predikan och ge min tid till Fritte som sitter här bredvid mig och ansträngt försöker få min uppmärksamhet.
Imorgon är det midsommar, lika blött och onyktert som alltid kanske.
Eller kanske som förändring, en nykter kväll med film och godis.
kanske, kanske det.
Glad midsommar, how ever.
Men Tysken?
Mitt och Petras tävlande om flest blickar, flest hej och hejdå och flest gestikulerande teckenspråk i mål om att lyckas förföra den tyske snyggingen på scans köttmarknad har verkligen varit top notch under dessa snart två veckor och en riktig kamp fram tills i morse. Innanför scans tjocka väggar ser väl de flesta likadana ut men denne tyskes sexiga ansikte och tatuering i nacken knäcker verkligen resterande arbetsstyrka och hålls verkligen som ett samtalsämne mellan mig och Petra under nattens jobbtimmar. Jag säger bara, TUR, att killen varken snackar eller förstår svenska!
MEN i morse kom besvikelsen från det germanska sexpacket då Petra upptäckte hans verkliga jag, utanför scans begränsade outfits. "Rosa skjorta, trasiga jobb-hänglsebyxor, tros-kalsonger ( och nej Petra fick verkligen inte komma innanför hängslena för att upptäcka dessa, dom syntes IGENOM! ) , tofflor och VOLVOKEPS. "Jag menar okej att han är tysk men alltså denna klädseln fungerar verkligen inte ens för en germansk blodgrupp. Ack vilken besvikelse. Dock kommer jag och Petra fortfarande mumsa på honom i smyg under nattens jobbtimmar och liksom försöka tänka bort vem han egentligen är och låta vår bild av honom återstå. JAPP,så får det bli. Och även om Petra TROR att han gillar henne bäst så vet jag att han är typ kär i mig. Jag menar man tappar ju inte nånting på en okänd brud om man inte vill skaffa sig en anledning till att få ta på henne, RIGHT? Sorry Petra, ditt teckenspråk håller INTE riktigt hela vägen!
För övrigt så är jag väldigt glad och överlycklig och mår som jag önskar. Jag har dock hunnit med att upptäcka att jag är en väldigt påfrestande människa under den tid på morgonen då jag hunnit bli riktigt övertrött men det är helt enkelt en smäll mänskligheten får ta. Lite beskyller jag dock Harris för mitt ostopbara garv eftersom att killen verkligen är roligast inom alla kategorier. Frukosten på scan tillsammans med honom och resten av scans sommarslavar är verkligen minst sagt underhållande och jag trivs.
Nu är det snart fotboll och jag tror på 2-1 till svea. Ändå ganska rimligt, ellah?
Nära döden upplevelse?
Denna veckan har redan hunnit leda mig in på dödsspåret då jag inte bara trillat ner från kvarnen, vilket ligger på ungefär nästan två meters höjd, utan även så har jag trillat ner med halva kroppen i den! Tack till något där uppe eftersom att jag lyckades överleva både helskinnad och med ett hjärta som fortfatrande slår.
MEN, som i "men" återigen, så vill jag tillägga att LINN, världens bästa LINN har kommit hem från sitt afrika!
Den lilla halvnegern med dreads och söndriga kläder har återvänt och jag tror faktiskt inte att jag med ord kan beskriva hur glad jag är över att ha henne här igen.
Världens bästa LINN, det kan ju inte bli bättre.
"Min väska försvann i England och jag fick betala böter för att jag tagit med mig för många cigg. JAG blir så trött".
Jag och Ditte var både överrens om att det var alldeles för länge sen man hörde Linns röst och uttryck i form av "jag blir så trött". Ingen kan säga det som Linn kan, liksom.
Fan vad skönt att ha dig hemma, nu kan vi börja gå mot rött ihop.
En lördagskväll, liksom.
Men jag gör det bra och verkligen dom också.
Lite senare på kvällen då jag hunnit bli väldigt mätt eftersom att man av någon anledning alltid blir det av den salladen, så fortsatte kvällen hos Åstrand där Marre blev väldigt pratglad och väldigt onykter. Det var ganska roligt eftersom att ingen av oss andra blev berusade till någon större grad men däremot väldigt högt underhållda av marres fylle tokerier. Hennes mun gick det inte att få stop på vilket inte gjorde oss speciellt mycket men däremot Hessles personal. För inte bara traggade hon i mun på mig, Frida och jessi, utan även bruttan på Hessle, vilket var ett ganska lagom dåligt drag av henne då vi efter tio minuter lyckades bli utslängda därifrån.
Men nöjet att se hur Marie väldigt ansträngt försökte vinna i fighten mot hesslebruden gjorde att konsekvenserna verkligen, var värt det.
Idag är det lördag och den har spenderats ute i vildmarken nära byn Djurröd, tillsammans med några riktiga krigare.
Lite öl, grillning och fotboll som resulterade i väldigt förbannade män, och sedan kubb med en väldigt full Starnäs har man hunnit med att uppleva under kvällen och nu sitter man här och är inte alls trött eller redo för att sova.
Förresten så har Petra och Jamie kul på Hultsfred nu. Det har inte jag.
Det är också en grej man kan få ångest över.
Allt man vill här i livet som man varken kan eller får,
det är sånt som som skapar livsångest.
Grattis till dig som kom in på den skolan du ville eftersom att du har tillräckligt bra med betyg. Och grattis till dig också som vet vad du vill göra med ditt liv och till dig som redan påbörjat det. Grattis till alla er som vet och som redan gör och grattis till er som har den möjligheten att förändra, och att verkställa.
Ett grattis till mig också då som inte ens vet vad som kommer hända imorgon.
Ett stort grattis till, mig.
Världens bästa jobb
DET, har jag.
Vilka människor. Det är helt otroligt. Jag har inte skrattat såhär mycket sen 97.
Nu har jag en hel vecka avklarad och jag är supernöjd. SÅ, med tanke på denna veckas stolthet så måste jag få be Åhus Strand med personal att ta sig väldigt hårt, i röven.
Hoppas ni trivs, ha det så roligt, hälsa nazmiah och så vidare.
Med det sagt tänker jag nu slänga mig i sängen och sova en stund.
GODMORGON, är väl vad en vanlig människa skulle säga till en annan vid denna tiden på dygnet.
GODNATT, säger jag.
Och så har man nåt hit också.
Eftersom att den senaste tiden har varit väldigt energikrävande så har jag verken orkat eller faktiskt haft tid till att skriva och dessutom så har bloggfan laggat ett bra tag och låtit mig stå i en överdrivet serriös kö. Dumt och så vidare..
Men nu ska väl allt vara så nära som vanligt igen , bortsett från den litegranna nya designen som redan lyckats vilseleda mig.
För att inte göra detta inlägget 3 sidor långt så tänker jag korta ner de senaste två veckorna så gott det går. Först vill jag dock tillägga att jag under den senaste veckan även börjat sommarjobba på kristianstads egna köttmarknad - Scan-isch . Mitt kanske absolut första serriösa jobb någonsin vill jag tänka mig. Det går faktiskt över förväntan bra och kära Håkan som tillhör en av sveriges goaste män berömmer mig ständigt med orden " Satan vad grym du är". Inte var dag man får höra att man ha skills för grissvål vill jag lova.
Att jobba natt var nog faktiskt ett av de bästa beslut jag tagit i mitt liv eftersom att scanlivet på natten är rikligt roande och med en sleten Arian och en nykommen Harris blir det verkligen bara kul. Nästa vecka anländer till och med Petra och det kan ju snart inte bli bättre. Lönen vill jag också gärna skryta om men inte här.
Jag måste tillägga att det nog absolut bästa med att jobba natt är när man slutat och ska åka hem. Inte bara av den anledningen att man jobbat klart, utan för att man ser hur hela världen vaknat upp för att bege sig till jobbet. Då kliver jag ut i mina sletna kläder och solglasögon för att inte hinna bli pigg och vaken av dagsljuset, för att sedan gå och lägga mig! Tråkigt nog förstår väldigt få med människor meningen med mina brills och helst av allt vill jag bara dra till med en Mia och Klara replik åt de värsta glo-aporna och säga " JA, jag haaaaaar solglasögon på mig." En dag kommer det ske, det vill jag lova.
Nu ska jag snart bege mig till jobbet igen och man kan väl säga att det ska bli skönt med helg, även om jag faktiskt trivs väldigt bra. Men lite liv utanför scan vore väl på sin plats faktiskt. 
Här har vi pizzakillen som anser att det är omänskligt att äta som jag gör under natten och som klär sig i vita kläder med kött på - min jobbpartner for this summer. WOHO
__________________________________________________________________
MEEN, som sagt, för att återkomma till det liv jag hade innan scan, så vill jag påstå att de två senaste veckorna kan ha varit de absolut två bästa veckorna i mitt liv, hittills.
Skattjakt, klassfester, siesta, karneval, självaste STUDENTEN och även Balen. Det har varit helt otroligt och obeskrivligt underbart och helst av allt skulle jag vilja göra om allt varannan vecka för resten av mitt liv.
Jag fick även världens inte bara största överraskning utan även världens bästa present NÅGONSIN, på självaste studentdagen. Den "otrolige-Aniz," som man verkligen bör kalla henne efter detta, återkom till svea med en stormande entre och fick mig till de nog största glädjetårar, någonsin.
Det var helt underbart att se och höra henne igen efter en tid som har känts som längre än ett år. Helt otroligt.
Som vanligt fick man med sig lite nya minnevärda stunder med start på min studda, då sytråd fick tas fram men även morgonrocken. Även grillmys, mia och klara, nationalsång och nakenbad bjöds det till med under tiden som världens bästa Anna var här. Nu har hon dock rest tillbaka till sitt Corsika igen och det avskedet kan ha varit det jobbigaste någonsin. Åter igen kom solglasögonen till användning.
Dom säger att..
..en vän som är så,
är det finaste någon kan få..
Nu har man som sagt tagit studenten och det är med blandade känslor. Skoltiden har varit både fruktanvärt jobbig men också så oerhört fantastisk och jag kommer att sakna det. Nu har man nåt en milstolpe i livet och det är tid för att ta livet i sina egna händer. Nu är man verkligen här.
Redan, skulle jag vilja säga.
Dåså, säger jag. 
