-

Du hade rätt om mig från början

FNISS

STOCKHOLM MED LINN
TJOFLÖJT-EN PÅ DET


Mentala fysisksjukdom

Jag undrar om det är min mentala ångest som bidragit med fysisk ohälsa för min del,
eller om det bara är en vanlig förkyldning som drabbat mig.
Nånting är det i alla fall,
och jag har blivit sjuk en fredag, igen.
Det känns rättvist,
när man hunnit med att planera hela helgen och måste ställa in på grund av att mitt huvud inte vill sluta banka inifrån.

Jag har kommit fram till ett sätt att konstatera om man är sjuk eller inte.
Jag menar förutom att man känner efter och vet att det gör ont i huvudet, så kan man tänka sig mat framför en.
Jag ligger och tänker på all god mat i världen just nu och det finns inte något av det som jag skulle kunna tänka mig att äta.
Då borde jag vara sjuk.
Eller åtminstonde knäpp.
Frisk är jag inte i alla fall.

Vad ska man göra med sina tankar..

"Dont let her..INSIDE",
är en titel och en film som bör nämnas med tanke på att ingen av er borde se den!
Jag har aldrig sett en sämre men mer äckligt obehaglig film tidigare i mitt liv!
Tro mig att ni inte vill ge pengar för att testa på den för det var verkligen brutalt. Man blev förbannad och det är uppenbart att grundaren till denna film är ett exemplariskt psyk-fall. Jag ser inte hur det skulle gå ihop annars.


Får ni syn på denna så gå därifrån.
Och just det,
den är Fransk också förresten.



_______________
Gårdagen var en så mysig fik-dag likt alla andra dagar nu under tiden som jag klasificeras som en arbetslös.
Jag har insett att även om jag var överlycklig den dagen då jag stämplade ut från scan eller sprang ut från C4:as Teater och såg min frihet framför mig,
så saknar jag idag en rutin på livet.
Att vara ledig en vecka är bara skönt,
men efter snart två så hinner man bli både rastlös och paranoid.
Tiden måste liksom planeras helt på egen hand och inte bara under de närmsta veckorna, som man tidigare varit van vid. Nej, nu krävs det en hel livsplanering.

Det skrämmer mig.
Jag har tänkt för mycket men fortfarande inte tillräckligt och snart måste jag komma fram till någonting men det verkar inte vara menat att ske.
Man borde ta en dag i taget, egentligen. Det fungerar nog inte annars. Inte för mig, how ever.
Jag saknar Haris, btw.

Jävla Flugfan!

Hur förbannat irriterande är det inte när man tvingas vakna varannan minut under hela natten på grund av en jävla flugfan som surrar runt huvudet på en och kittlar till lite nätt på kinden när den väl valt att landa.
Jag blir så tokig!

Inte nog med att man vet att man tvingas vakna till sitt mobilalarm klockan 8 på morgonen,
utan även så ska man vara konstant vaken under hela natten också!
Jag menar det är ju inte så att jag har ork att ta mig upp ur sängen och slå död på den jäveln,
det är ju på tok för jobbigt det villjag tänka mig.
Nej, så jag låg kvar och ansträngt försökte täcka huvudet  med både täcke och kudde tills jag upptäckte att då kan jag ju för fan inte andas,
och det underlättar ju inte överhuvudtaget!
 
Hur som helst så var jag så förbannat förbannad när klockan väl ringde på morgonen eftersom att jag redan låg vaken då.

Flugor är inget annat än vad dom äter, vilket jag vill tänka mig är hästskit, och jag står fast vid att dom tillhör något av de absolut mest irriternde insekter i denna värld! Hade möjligheten funnits så hade jag utrotat vartenda en av dem.

MEN , nu ska jag väl inte ge mer energi åt dem eftersom att jag har en hel mils lista att kryssa av idag.
Jag har nämligen tagit mig tiden och köpt en almanacka.
Jag tänkte att det bör ju undankasta en del problem, liksom.

Nu bör jag dock skynda mig,
Ha en bra dag vill jag önska.
Imorgon ska jag adoptera en mus tillsammans med Ida. Vi har döpt den till Pött.
Gulligt.

Jag behöver en mänsklig Gud med mänskliga råd!

Jag skulle behöva ta ett beslut.
Men jag orkar inte.

Fyfan vad mycket jag har i huvudet just nu.
Det känns på något sätt overkligt ,
i vilken situation jag befinner mig i.

Jag orkar inte jag orkar inte jag orkar verkligen verkligen inte alls överhuvudtaget och inte alls alls!
Om det ändå fanns någon man kunde ställa alla sina frågor till och få sitt svar i gengäld.
Om det ändå fanns någon som inte skulle bli självmordsbenägen av att lyssna på hur mycket jag har i mitt huvud just nu och som istället kunde ge mig råd.
Ge mig de råden jag behöver och vill ha.

Ge mig beskrivningen till den rätta vägen,
för jag har snart gått vilse..


nothing is either good or bad, but thinking makes it so.

Hur mycket jag än vänder och vrider på det inom mig så hamnar jag någonstans där jag inte vill låta mig själv vara.
Och det är konstigt,
hur jag låter mig själv hindras,
varje gång det känns.


-
Det sanna är inte verkligt,-
men omöjligt är ingenting.

Och så var man ett år närmre systemet..

Om åldersgränsen för det inte också förändras så som pratet om tobak och hur det endast skall säljas på systembolaget. Jag menar, vad tusan är DET om?
Jag kan tycka att förutom allt som redan ändrats av dem där borgarsvinen så måste detta ta priset.
Hur skulle det förbättra samhället att stänga igen all försäljning av tobak i småkiosker och matbutiker och istället slänga in det i varje systembolag i landet?
Idiotiskt, måste jag ju säga.
Helst för Kristianstads stackars rökeri-invånare som verkligen kommer få köa hysteriskt runt hela domustorget.
Det kan aldrig sluta bra, detta.

Hur som helst så har man hunnit med att fylla år idag, vilket inte känns överhuvudtaget,
förutom att plånboken skramlar lite mer, ungefär.
Eller nu ska jag inte ljuga, för till skillnad från alla andra födelsedagar jag upplevt så var detta en dag då jag fick skåda Kajsa flörtandes med min kära far.
Men ja, varför inte,
alltid ska väl en födelsedag bjuda på något nytt, som man säger.

Jag har dock kommit fram till att 19 måste vara den mest onödiga åldern, någonsin, bortsett från 17 kanske, för då har man ju VEKLIGEN ingenting att fördriva tiden på. Jag menar 16+ fungerar verkligen inte och 18års gränsen består endast av ett osäkert falsklegg, vilket inte alltid vill fungera det heller.
19 är inte bättre i för sig. Då har man hunnit vara 18 i ett år och alla uteställen med den åldersgränsen är fullständigt uttjatade för en kristianstads-inneboende. Dessutom, även hur pass mogen och vuxen man nu känner sig, såhär ett år efter 18, så har man fortfarande inte tillgång till det efterlängtade systembolaget.
Vilket kan tyckas vara meningen med livet, ungefär.

Ja, så livet börjar väl egentligen inte förrän man hunnit fylla 20, kan man väl kort sagt säga.
Så vem är jag att klaga nu då?
Så länge man inte har nåt liv har man väl inget att oroa sig för, trots allt?
Förberedelser möjligen..
Men kommer vi någonsin nå dit då vi verkligen känner att meningen med livet är befogat och att vi äger allt man kan önska?
Det har jag mycket svårt för att tro.
Jag borde egentligen bara hålla käften.
Det är enklare så.

Hej Sol, men också, Hej Ångest

Vilket väder att vakna upp till, kära Sverige!

Nu när man hunnit med att byta ut hela sin garderob till stickade ulltröjor och underställ så kände solen för att ta sitt steg närmre jorden igen.
Men jag antar att jag inte borde klaga, det är ju inte så att jag älskar stickat, liksom.
Det går ju att leva utan.

Det finns mycket att säga om mitt tillstånd idag. Det känns som om jag för första gången på 9 veckor vaknat upp ur mitt skal av efterblivenhet och blivit en människa igen.
En människa med ångest kvarliggande sen innan det bildade skalet, och tillkommet sen senast i förgår.
Jag menar alltså tro mig att jag älskar sex and the city,
men skjut mig över den ångesten som Carrie bidrog med igår. Det känns som om jag inte riktigt kan leva i ett samhälle bland människor, med misstag, med välgång och diverse motgångar.
Dem påminner för mycket om mitt eget liv.
Det jag också har,
eller det jag saknar.

Visst är det så att hur man än gör för att undvika sin ångest så finner man den fortfarande i vart enda steg man tar?
Det kan liksom vara så enkelt att man ser en vägskylt som påminner om helgens bragder, eller också en liten vägkant som liknar händelsen i sig. En okänd människa som plötsligt ser välkänd ut, och en främmande röst som tycks verka bekant..

Kanske söker man sig till sina misstag genom vardagliga ting just för att man undermedvetet försöker finna en anledning till att ta tag i dem?
Frågan är hur man egentligen skulle ta tag i problemen och lösa dem på bästa sätt utan att såra någon.
Utan att såra sig själv.
Det finns mycket att säga om det,
och mycket man önskar man visste.
Men så kommer man slutligen till den punkt då man inser att man tror man vet,
då man i själv verket inte har en aning..

_________________________________________________________




Lite nöjd vill jag erkänna att jag är eftersom att jag fyller år imorgon.
Det är en litegranna vikig detalj som jag konstigt nog glömmer bort hela tiden.
Mitt undermedvetna kanske är medvetet om att 19 är en onödig ålder,
eller också inte.
Vad vet jag.
Min syster har förresten borstat ut mitt hår. Det gjorde så jävla ont att jag emellanåt trodde att halsen skulle släppa mitt huvud.
Men nu är det över,
and so is hälften av mitt hår också.

Sådär ja.

20 + 20 års - dresscode part-e

Gårdagen var sjuk så som den alltid blir när Anna och Meris är i farten,
och kanske av till viss del andra anledningar också, vilket jag helst vill glömma och strunta i att nämna.

Så för att återgå till det tokiga 20års firandet vill jag nämna att de otroligt kreativa dresscodes-uppdragen resulterade i en diggih på dansgolvet under måltiden och till allas åskådning, skål om det ännu inte kassa vädret 7 gånger på repeat, folk utan hörsel, matstöld från diverse håll, vackra tal i kombination med Olas kanske inte fullt så uppskattade engagemang, (citron)tårta, bh-lek och en albansk folkdans med allas medverkan.
Det kunde inte ha blivit bättre.
Tackar Aniz och Meris för det.

Nu, how ever,
så sitter jag med söndagsångest likt alltid annars, dock med det enda undantaget att jag inte genomgår den på scan. WOW.
Inatt är den på riktigt första natten då det är tillåtet att njuta av sin ledighet och slippa tänka på vilket kött som ska i vilken kvarn, eller vilket hudbit som är duglig nog att packas.
Jag vill dock bekänna min smygförälskelse i en av de blåklädda på slakteriet och även om han är typ 50 plus så förtjänar han att nämnas.
Men förutom allt som redan blivit nämnt så har jag kommit fram till att jag ska sluta leva som jag gör.
Det kan inte vara hälsosamt,
inte för mig,
how ever.


Aldrig mer svålade halsbitar!

Och så kom vi slutligen till dagen då de absolut sista passen skulle genomföras på scan..
Nu är det över, vilket jag egentligen kan tycka är ganska tråkigt med tanke på hur många jag kommer att sakna, men eftersom att jag är så omänskligt sleten nu efter 9 veckor så ska det faktiskt bli riktigt skönt med lite ro si sådära minsann.
Men jag är övertygad om att jag kommer sakna det om tre veckor igen.

Fluans idiotiskt roliga kommentarer till precis allt och alla kommer verkligen bli något att sakna. Det finns ingen som kan hålla sig för garv när väl denne man är igång.
De både läskiga och sexiga tyskarna, de sexistiska polackerna, rökpauserna, revins enorverande "faktiskt" i varje mening, Haris bestämda "bitch please" med sitt syfte att framstå som en riktig man (dock, not that succsessful), Kalids humor, de farliga hissarna, elektrikorna, Day-zs "palla" till allt man rör sig om, Petras och Alecs snusk, mina och Haris gemensamma telefonsamtal under passen och allt som hör till den där köttmarknaden är något som jag verkligen kommer att sakna med tiden, samtidigt som jag är jävligt glad över att det är, ended and done. 
Men som sagt, man kan ju inte både ha kakan och äta den, som ordspråket säger vill jag minnas. 

_____________

För att övergå till situationen så som den är just nu, så har jag nästan nyss kommit hem från ett litegranna galet poolparty ala Petra. 
Det finns för mycket att säga om det, bland annat Alec som den sexistiska, " I kissed a girl and I liked it" kombinerat med lite smurfhits ur högtalarna, nakenbad, nyckelsskåps-mysterium, dans, väldigt mycket cigg och väldigt mycket överdoserad fylleri, i varje fall för min del, och för resterande.
Ett tack till scan dessutom som gjort mig till en störig sate då allt normalt folk vill sova men jag inte kan. 

And if I'm going down that road, I'm taking everybody with me!
 

Så man kan väl säga att jag kämpade med att hålla alla vakna, och det blev litegranna galen matlagning kombinerat med någon form av gangbang i resultat av det.  
Jag är nöjd.
Det ljusnade dock oväntat fort men det hindrade ingen och den sista vin-groggen slank nog därför ner vid 06.30 vill jag tro. När klockan sedan blev 9, och jag tillsammans med världens mest underhållande Davor, plus en Lary, Danne och en Jocke beslöt oss för att lämna stället på top kan man väl säga, och låta de mänskliga sova vidare, tog det inte lång tid förrän Davor kom med den mest sjukaste repliken jag hört i mitt liv

- Alltså, låter svarta kor och vita kor likadant? Det borde dom ju inte göra med tanke på att svarta och vita människor låter olika?!

HAHA ,
jag har skrattat så mycket åt denne man under både kvällen, natten och morgonen och jag tror inte det finns någon sjukare än honom. Kul för mig som är lättroad, liksom.

Just nu ligger det mig dock i tanken om stackars Magda har överlevt natten och morgonen efter att vi lekt litegranna med henne under tiden hon sov.
Jag vet att det lät sexistiskt i dina öron Alec, men nu menar jag lekt som i vad lekt EGENTLIGEN innebär.
Det vore dock uppenbart för alla andra människor att begripa, men eftersom att jag nu känner till din syn på livet så ger jag dig en beskrivning.
Du kan tacka mig sen ..

Nu orkar jag dock inte lägga ner mer energi på vad som skedde under natten med risk att det dyker upp något oönskat i huvudet. Jag menar det är ju inte ovanligt, liksom.
Jag tänker därför sova en stund nu och sen göra mig redo för nästa party, som blir Aniz och Meris 20 års fest.

TJO-HO-FLÖJT, typ

Hej jag hatar världen och alla människor

Men mest människan som snott min favorittröja, av allt i världen!
En av scans idioter till anställda har varit så mycket idiothelvetisk och snott min tröja från min plats i omklädningsrummet! VILKEN KRIMINELL BÖGJÄVEL GÖR SÅNT?
Jag är så upprörd och förbannad just nu att jag utan problem hade kunnat skjuta någon eller något rakt av!

En lite väl dramatisk överreaktion kan uppfattas men jag står fortfarande fast vid att folk som snor inte borde få finnas.
Framförallt inte folk som väljer att sno min favorittröja. Jag har väntat i ett halvår på att hitta en sådan tröja och när jag väl gör det så har dom höjt priset till det dubbla och jag får dessutom, i följd av det,  inte äga den mer än en vecka.
TACK , nu kan världen och allt i den gå och dö.


BTWWWWWWWWW,
VART FAN HAR TYSKEN TAGIT VÄGEN FÖRRESTEN???
HAN KAN JU INTE BARA SKITA I ATT KOMMA SÅHÄR,
ALL MYSIG SNUSK FÖRSVINNER JU UTAN HANS NÄRVARO OCH DÅ BLIR DET INTE ALLS LIKA KUL LÄNGRE.
Fast visserligen, vi har ju fortfarande Alec.
Hon är mest snusk av alla förresten.
Därefter kommer Petra.
Jag ligger inte ens i närheten av vaddom två presterar. så det så.

Med det sagt tänker jag nu ta mitt liv och förhoppningsvis hamna på en plats där folk inte är kriminella och snor.
HEJDÅ

TRÖTT

Hjälp mig vad sleten jag är.
Det är nog ett under att jag ens lever.
Eller också klarar jag inte av ett arbetsliv.
Det kan ju vara det också..

Anyway,
igår var jävligt kul. Jag menar trots att jag skämt ut mig på sina sätt så känner jag idag att jag överlevt.
Och huvudsaken är väl den, säger dom.

Ett tack till Josse som lät oss fira hennes 19 och för att kvällen blev lyckad.
Ett ganska galet  äventyrande i staden blev sedan fortsättningen av kvällen och jag vet att det kommer ta lång tid innan jag slutar skratta åt Elna som med en stormande entre tog sig hem till Linn med en av kristianstads nog fulaste män.
Nu , how ever, är jag mest bara sleten och behöver sova men det ska jag inte.

IMORGON kommer Aniz hem. Äntligen, vill jag verkligen säga.
Ett grattis till henne som faktiskt fyller 20 idag dessutom.


Peace out


Man ska ha Husvagn



Petra har fått en tysk trance skiva med en msn och ett halvt hjärta på köpet. Där ingick fyra låtar och alla lät likadant.
Jag har fått en dejt med glugg och en vink och ögonsex av den tyske brodern, som för övrigt är 26 år och heter Kaj förresten.
Day-z har lyckats klämma sitt söta finger i den väldigt onda tipp-maskinen. Hon har lyckats ta över min roll som den klumpigaste på scan och för det är det väldigt synd om henne.
P3 har konstaterat att man ska ha husvagn också, och dessutom att apoteket säljer sexleksaker. Då blev alla männen i vårt svenska rike plus Alec, vill jag tänka mig, oerhört tacksamma.
Nu är det bara en vecka kvar på köttmarknaden och det känns sorgligt.
Fast å andra sidan blir det tågluffande i Europa och jag längtar längtar längtar.
En fråga kring det dock,
hur fan packar man kläder för en månad ?
________

Ikväll ska en Josefine firas framförallt för att hon fyllt 19 men främst för att hon är så jäkla snygg.
Nästa helg ska vi bada och bli onyktra.
Nu ska jag klä på mig för såhär kan man ju inte se ut föralltid.

Jag Behöver lite Anna, förresten.
Kom hem.

________________________________

.

RSS 2.0