Parrtttthhhhheeeyyy
Dock slutade det istället med att vi hamnade på ett metal hardcore ställe där folk dansade som om dom lyssnade på beyoncé eller shakira, då dom i själva verket skakade loss till metallica på dansgolvet. Men väl på plats så fick vi liksom ge allt ändå och blev snabbt en av dom alla hårdrockarna. Dock blev greken lite väl into detdär och började ge sig iväg på egen hand. Man kan väl säga att han bjöd på en show och inte minst i taxin hem. Jag, Linn och Alec försökte föra en gaulen konversation med chaffisen men då blev han tosig och satte sina händer framför munnen på båda mig och Linn samtidigt som han sa " Just let me take care of this, he needs to keep his eyes on the rooooad, not on yoou! "
Haha, galen kille detdär.
Diggan blev också gjord under kvällen och även på vägen upp från de där asss-jobbiga trapporna mest för att göra den vägen litegranna roligare.
Hej tjo och klackarna i taket,
party i Berliin.
"I bumped in a Discotek"
__________________________________________________________________
- I thrilled in a discotek!
- HAHAHAHHA, vad gjorde du Alec?
- Sluta skratta. Jag trillade, men jag vet att det betyder grilla!
- HAHAHAHHAHAHA! VAA?! HAHAH !
Alec står verkligen för humorn i detta hushåll och jag vet inte hur mycker mer jag kommer klara av att höra alltså.
Älskade unge, du är så jeeevla söt.
___________________________________________________________________
Jag har knappt ord till några större uppsatser om hur liviiin the dreams utspelar sig här i Berlin just nu, så jag kör på en bildkliché och låter dem tala för sina tusen ord. 
Ni önskar.
Jag och Madonna har en theaaaaing ! Du önskar att det var du, det vet jag. 
Alec önskar också . 
Och Linn vann ett pris.
________________________________________________________________
Ölfiest, öl-lekar, ölstraff och öl. 
Jag sminkade Yves och han blev az-nöjd.
_______________________________________________________________
Livin the dream, wohooooooooooooooo.
FETT NÖJD.SE
Idag har jag ljugit litegranne, mest för att jag var tvungen och inte riktigt kunde låta bli, men framförallt för att jag ska kunna få äran att med ett stort leende på läpparna nu säga, IN YOUR FACE EMMY!
Linn och Alec var inte riktigt lika pepp på mitt mission om att berätta för självaste Bill Kaulitz att vi älskar honom och Tokio Hotel nästan mest i välden för att få ta ett foto tillsammans med honom. Idén om att kunna bevisa att jag faktiskt träffat honom tog verkligen över mig fullständigt och i samma stund som tanken kom for jag fram till den svartklädda tjejkillen och blev plötsligt en av alla världens emoavgudande T.H fan.
Jag måste dock erkänna att jag trodde det skulle bli en enkel match att vinna över tysklands smygbög men där hade jag definitivt fel. Han var minsann en jävligt otrevlig sate för den klädseln men efter mycket tjat och ännu mer fjäsk så blev mitt mission completed.
Så jävla nöjd är jag,
trots att idioten inte kunde kolla in i kameran.
P
Med kroppen mot jorden
och blicken i det eviga blå
är jag bortom tankarna och orden
där finns inget jag måste förstå
Lisa Ekdahl alltså,
hon kan varje gång.
alec_girl89
och en konsekvens till varför jag har svarta vingar.
Resultatet blir alec_girl89.
(Förlåt Alec, jag är ledsen.)
Eller inte så ledsen, för detta är skitkul.
"How come your'e so stupid and still alive"?
Mest för att jag tyckte att hon var skitkul och för att min åsikt är den enda som räknas.
-
Cocktailresturang och mojitos, snygg bartender och god men dyr mat, chokladpresenter och alla hjätans dag. Vindilemma utan vinöppnare, ölspel och "detta visste du inte om mig",
uppesittarnatt, pannkakor och frukost på sängen, snövandring i solsken,
Starbucks och Asianfood,
Alexanderplatz och ett evigt beroende av att köpa skor.
Nervositet och peppning, L.A-Andy och tattuering 03.00,
uppesittarnatt, film, spikes och inneboendefight.
En summering av den senaste veckan,
mest för att få den gjord.
Ungefär såhär .
Så som filmen wildchild, och rösten av ens kära mor.
Man är ganska känslomässigt laddad just nu men jag tror att det är en fördel. En bra grej.
Inte bara för att man lär sig att klara sig på egen hand, utan även för att jag kanske till och med kommer att uppskatta Kristianstad när jag återvänder.
Planeringen här har fått förändras en del mest med tanke på att Alec har gått och blivit sjuk och tvingats flytta fram sin vistelse till måndag istället. Det är lite trist,
men enligt Timbuk, som för övrigt är Guden och det absolut viktigaste i detta hushåll, så får man tydligen vad man förtjänar. En återkommande tanke jag och Linn ständigt skyller på när ingenting går som vi tänkt. En ganska realistisk bortförklaring tänker jag.
Eller en egentlig anledning.
För att få ett slut på kriget om vem som gjort mest tjänster, så skapade vi en lista som fick stå för det.
Motivation för att kliva upp ur sängen steg ganska så direkt för oss båda när det plötsligt blev en tävling.
-
För övrigt så är nästa plan och min nästa destination en buss till Paris. Någon gång under nästa månad sker mitt landbyte och det känns både spännande och skrämmande. Spännande mest för att jag älskar Paris och kan knappt bärja mig,
men skrämmande på så sätt att jag faktiskt börjat trivas här nu.
De 90 långa trappstegen är plötsligt inget problem längre.
En plötslig uppenbarelse och en evig frustration.
Okej jag har snart nått gränsen till att förlora mig själv fullständigt. Min största fruktan har blivit befogad.
Jag kan inte begripa det. För inte mer än drygt en månad sen slängde jag fortfarande runt med kläder, tvätt och diverse prylar utan att ens reagera på vilken oreda jag skapade trots mammas ständiga påminnelser och klagomål.
Jag har alltid varit den som strött saker runt omkring mig och drivit min mamma till vansinne dagligen utan att känna varken skuld eller obehag. Fram tills nu.
Att bo hemma har sin charm. Jag menar min mamma brukade trampa på mina nerver jämt och göra mig fullkomligt galen på grund av allt tjat kring hur jag aldrig plockade upp efter mig och det var inte ofta jag kunde säga att jag tyckte om henne. Hon var jämt på mig om hur jag hängt upp handduken fel, slängt kläder i hallen, glömt min tvätt i vardagrummet, struntat i att ta ner använda muggar från mitt rum och hur mitt smink var spritt kring hela badrumsgolvet. Listan kan göras lång. Men trots allt tjat och upprepande bråk så blev saker och ting alltid gjorda. Gjorde inte jag vad jag skulle så gjorde mamma det. Garanterat.
Och för varje dag jag hörde hennes gäla röst skrikandes från nedanvåningen, frustrerad över en strumpa på golvet eller matrester i vasken, så stärktes löftet om hur jag aldrig någonsin skulle bli som min mamma.
Men nu har min fruktan mött min verklighet och jag kommer behöva en stark grogg för att bearbeta uppenbarelsen över denna dag.
Den senaste månaden har jag varit beroende av att plocka upp och städa så fort saker och ting inte ligger på sin plats, och inte minst tjata på Linn när hon strör sina saker omkring sig. Jag har varit på henne om kläder, frukt och matrester, dammsugning och den obäddade sängen. Hon har jämfört mig med Monica från vänner och folk som känner till den serien vet att det inte är positivt. Men trots det så har jag aldrig riktigt blivit medveten om hurdan jag faktiskt varit förrän idag.
Linn hade duschat och slängde lite lätt upp handduken på soffryggen då jag utan att ens vara medveten om vad jag säger, slänger ur mig:
-Linn, häng upp handduken ordentligt annars torkar den ju inte förstår du väl!
Jag stannade upp av häpnad i samma stund som orden hann ikapp mitt medvetande och plötsligt blev min senaste månads agerande uppenbart. Jag hade citerat min mamma. Det finns bara inte.
Jag ÄR,
min mamma.
Gud hjälp mig.
Lite finare, lite bättre.
Starbucks kaffe kan slå det mesta i kaffeväg, trots att det känns som en given kliché att just dom skulle vara bättre.
Garages seconhandstore är ett mysigt påhitt men med värdelös personal. Jag förstår liksom inte meningen med att man för sin princips skull envisas med att fortsätta prata tyska när man är fullt medveten om att vi absolut inte förstår nånting. Då måste man vara en ytligt finslipad modebög ganska långt ut i fingertopparna.
Nu har jag gjort min insats i detta land och köpt en "I love Berlin", tröja, mest för att det är sant och för att sån är jag. Linn är lite sån hon också så hon fick en hon med. Hon är dessutom en flitig en, som gjort upp planer för de närmsta två veckorna, då vi får fint besök av Alec den store.
En planering som bland annat innefattar det efterlängtade vaxmuseet som jag troligtvis tjatat sönder henne om, bowling, secondhand, Alexanderplatz, White trash och Charlottenborg. Dvs. "Challan", fast på ett annat sätt.
På lördag är det allas jävla hjärtans dag, vilket vanligtvis är en dag jag avskyr och hatar, men valt att låta bli i år. Detta av två enkla anledningar. 1. Jag kommer spendera den tillsammans med Linn. och 2. Jag kommer spendera den tillsammans med Linn.
Med det sagt behöver jag väl egentligen bara säga att på tisdag händer det på riktigt och att jag inte kunde längta nog.
Kindernutte
Skulle vi nu mot förmodan inte lyckas, vilket man olyckligtvis inte bevisat sig vara kapabel till att göra hittills, så kom vi fram till att vi inte skulle få prata med varandra på en vecka. Ett ganska brutalt straff tänkte vi, eftersom att vi faktiskt inte har så många fler än just varandra, såhär långt hemifrån.
I denna riktning fortsatte sedan kvällen då vi i regnet gav oss ut på en promenad, som vi sedan lovade oss själva att fortsätta med, varje kväll.
Jag vill säga, trrrooolliiiiggtt, men också ge oss en liten eloge för tanken.
För övrigt så har jag fått lära mig anledningen till varför alla tyskar har vita gardiner,
att väldigt många byggnader här ser ut som bårhus,
att nånting i vårt rum ger ifrån sig skrämmande ljud när jag ska sova om nätterna,
att det plötsligt dyker upp en ond fisk och en läskig man på väggen bredvid vår säng när lampan släcks och Linn somnat
och att jag är en förbannat nojjig människa som borde gå och lägga sig nu.
Viktigt .
.
Quang.
Du är gåtan som jag aldrig löser klart
Du är början på nåt nytt och nånting underbart
För mig.
Hela mitt liv vill jag ge dig.
I en kulturell stad som Berlin vill man gärna verka kreativ.
unimaginable
Vilsna tankar följs av tomma ord.
En ofattbar känsla kvävs av alla minnens tyngd.
Ett slukande lidande,
medlidande.
Iskalla rysningar vandrar genom kroppen och möts av brännhet hud.
Det förflutna har brytit framtidens mönster och stannat som ett minne blott.
Verkligheten har hunnit ikapp det overkliga.
Det overkliga har hunnit ikapp verkligheten.
Och plötsligt hann verkligheten ikapp mig.
Vila i frid.
F
Efter en lång vecka bestående av mer vandring än jag någonsin utsatt mig själv för så blev fredagen en dag att pusta ut.
Både jag och Linn kände att en öl i vår favoritbar var alldeles för långt iväg och att Lidls öl var ett mycket närmare och bättre altenativ.
Kvällen spenderades därför tillsammans med lägenhetens alla inneboende och en väldig massa alkohol.
Linns Pannkakor UTAN socker , "I have never" och vidriga sanningar ,
Ölspel , Kungen och tvångsdrickande med Linn och Grekman som förlorare,
För mycket och för billigt vin ,
Spökjakt på vindvåningen , Spökhistorier tills ingen vågade gå ensam längre
och total sömnlöshet i följd av det summerar väl fredagen ganska väl.
Nu väntar pizza och Linns val av film,
The fucking Shining .
Kindernutte och "Tjyss" på DET.
LINNSSON.BLOGG.SE
HEJ JAG HETER LINN OCH JAG GÄSTBLOGGAR HÄR I DUBBEL W.BLOGG.SE
och min blogg heter linnsson.blogg.se om ni ville veta. azzzz braah bloggg!!!!!!!!!
jag vill egentligen göra en macka och lyssna på quang laten.
men jag kom hit för att ge er två råd och en dagens outfit.....:
1. kött är mord
2. tjej på tjej är äckligt!
p.swanja babblar om en underjordisk gång som hon vill till imorgon. TROLIIIIIIIIIIIGT!d.s
stay tuned och här får ni dagens outfit:
allt är paris hilton inspirerat!
puzz
L
Ser man sig omkring så står någon och hostar bredvid en samtidigt som den andra snyter sig i ett redan använt papper.
Inte är det väl konstigt då att man blir sjuk.
Berlin har på många sätt en tendens till att urskilja sig från andra städer.
Det ligger en viss charm i det oändliga öldrickandet före lunch och i invånarnas dagliga Donutsfrosseri.
Man blir liksom en del av det.
