Ungefär såhär .

Visst får man lite ryslig hemlängtan efter ett samtal med familjen. Känslorna ligger liksom så nära ytan såhär långt hemifrån och även det minsta kan få en till tårar.
Så som filmen wildchild, och rösten av ens kära mor.
Man är ganska känslomässigt laddad just nu men jag tror att det är en fördel. En bra grej.
Inte bara för att man lär sig att klara sig på egen hand, utan även för att jag kanske till och med kommer att uppskatta Kristianstad när jag återvänder.


Planeringen här har fått förändras en del mest med tanke på att Alec har gått och blivit sjuk och tvingats flytta fram sin vistelse till måndag istället. Det är lite trist,
men enligt Timbuk, som för övrigt är Guden och det absolut viktigaste i detta hushåll, så får man tydligen vad man förtjänar. En återkommande tanke jag och Linn ständigt skyller på när ingenting går som vi tänkt. En ganska realistisk bortförklaring tänker jag. 
Eller en egentlig anledning. 



För att få ett slut på kriget om vem som gjort mest tjänster, så skapade vi en lista som fick stå för det.
Motivation för att kliva upp ur sängen steg ganska så direkt för oss båda när det plötsligt blev en tävling.
-

För övrigt så är nästa plan och min nästa destination en buss till Paris. Någon gång under nästa månad sker mitt landbyte och det känns både spännande och skrämmande. Spännande mest för att jag älskar Paris och kan knappt bärja mig, 
men skrämmande på så sätt att jag faktiskt börjat trivas här nu.
De 90 långa trappstegen är plötsligt inget problem längre.

 

Kommentarer
Postat av: linn G

aszoo ja kommer vinna listan. ja vet att du inte sover justnu för du snarkar inte. ja ska väcka dig. du sa jag fick väcka dig när ja ville och jag vill nu. klockan är halv 6! hej framtiden

2009-02-22 @ 05:27:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0