Dubbel V

Efter att ha inlett boken och självbiografin om Jamesons liv står jag nu av mirakulös häpnad.
Det finns så många sätt att genomgå ett liv på,
så otroligt många vägar att ta.
Det får mig att tänka på hur människor väljer att göra sina val i livet, och hur konsekvenserna för de val man gjort följaktligen lyder.
Det får mig att tänka på mina egna val. Mina egna mål.
För trots att våra val och drömmar kan vara så otroligt olika så står vi ändå på samma plats från början.
Att ta steget ut i den verkliga världen, är något vi alla måste genomgå, oavsett destination.
Och av ren sårbarhet och emotionell nyfikenhet släpps vi iväg av samma starskott, samma startsignal.

I vår resas början vill man ha någon som lyssnar,
och i varje ände måste man.
Man behöver få berätta allt man känner även om personen i fråga kanske inte besitter de råd man vill ha och behöver.
För faktum är att man har hört samma råd hundratals gånger och aldrig följt dem. Och intellektuellt vet man att råden är bra,
men känslomässigt kan man inte bryta sina invanda mönster.
Känslorna vinner ändå alltid över tankar. Man behöver bara någon som lyssnar.

Att världen är så mycket mindre än man tror brukar vara en mening vars syfte går igen i en generell folkmun men jag vet inte om det är den riktiga sanningen.
Världen är egentligen alldeles för stor.
-
Efter vårt startskott väntas en hinderbana utan dess like och vi kan egentligen aldrig förutse om vi nått mål eller inte.
Men det spelar ingen roll.
För vi måste pröva våra vingar för att veta om vi kan flyga eller inte.
Oavsett om om vi faller igen eller om hinderbanan känns för lång,
så måste vi anta utmaningen, och välja ett liv.
Målet är egentligen alltid nära så länge man känner att man är påväg åt rätt håll.