Dubbel V

kl är lite efter 11 och jag har precis vaknat. en ideal-bra start på dagen sägs vara en tallrik med gröt och ett glas apelsinjuice men till mitt förfogande har jag endast en godispåse från gårdagen. Det känns inge vidare bra eftersom att jag bestämt mig för att gå ned i vikt till sommaren men med överseende för min sjukdom så känns min godis-frulle på nåt sätt accepterad ändå.
dagens schema ser väl ungefär lika trist ut som både fredag och lördag och med min deprimerade inställning på livet just för tillfället blir det inte bättre ens om jag skulle råka bli frisk, vill jag tro. jag antar, att precis som igår, kommer jag ligga i min säng och beklaga mig på både bloggen och msn om att mitt liv är så trist och tråkigt för tillfället och att det som irriterar mig är hur DU drastiskt försöker förändra mitt liv genom att få mig att framstå som en ännu mer patetisk människa än tidigare. Jag säger inte att jag är nöjd, (vilket framgick ganska tydligt i detta inlägg,) men för det behöver jag inte din hjälp. Här väljer jag hellre att stå för mig själv.
Men bortsett från allt mitt klagande så har jag lyckats få tag på min pappa nu för första gången på över en vecka. Det vart en väldig lättnad eftersom att jag gått runt och trott att han och Angela varit insnöade någonstans i österrikes toppar, så att få höra hans röst nu idag var något av det bästa jag uplevt på länge.


Jag fick ett väldigt mystiskt samtal inatt. eller egentligen inte alls mystiskt men eftersom att det tog mig ungefär 5 minuter av samtalstiden att förstå vem det var jag pratade med så skulle man kunna säga att det faktiskt var aningen läskigt. Dock visade det sig att det var Stockholm-Kim jag pratade med men eftersom att jag inte ens kunde höra att dialketen var annorlunda så var det verkligen otippat. jag kommer visserligen inte ihåg mycket av samtalet eftesom att jag näst intill sov men något om Banken-Taxi-par som bråkat- att han stod ensam och att jag skulle få spö minns jag. Ganska underligt samtal kanske, trots allt.

Vad jag sitter och tänker på nu är hur mycket jag kommer sakna Liljana när hon ger sig av till den franska ön Corsika för att starta en karriär som den "snygge servitrisen ". Jag är självklart jätteglad för hennes skull men det kommer bli tomt utan henne här i den väldigt lilla staden Kristianstad.
Men nu får jag helt enkelt ta en dag i taget. imorgon kommer min bok och det ska vi fira med chappis självklart, sen att Anna åker skall vid ett senare tillfälle också "firas" och efter att hon lämnat självaste svealand så får jag helt enkelt ta mig i kragen och sätta på ett avsnitt med "mia och klara" för att hindra mig själv från tårar.
Tiden går fort, som dom säger.