Putta ner mig .
Med risk för att låta precis som alla andra ,-
,- så låter jag mig göra det.
För jag orkar inte längre besitta förmågan att veta
att det inte är någonting värt.-
Jag står inte ut med att bli behandlad som ett bollplank,
som en vägg att luta sig mot
alltid på plats för att ta emot och möta nästa uppståndelse,
nästa problem.
Det är intressant hur löften egenligen inte defieneras på samma sätt som jag trodde när jag var mindre. Ett löfte som en knuten hand utan risk att spridas vidare, att öppnas upp,
var bara något jag trodde fanns
men som inte existerar.
Ett löfte är inget mer än något vi människor utlovar för att det ska låta bra och för att vi i slutänden ska få så som vi själva vill.
Alla våra handlingar är egoistiska handlingar och löften är bara ett hjälpemedel för att nå dit vi vill.
Jag är trött på allt vad det gäller både samvete och löften.
Jag är trött på förtroenden som går åt spillo
Trött på allt nonchalant fittrams och osäkra attityder som förändras bara för att miljön gör det.
Jag är så barnsligt löjligt jävla trött på precis allting,
allting som jag inte har längre.
