Dubbel V

Idag kom jag fram till att jag från och med "nu", ska inleda den återkommande ideen om att börja ett hälsosamt liv,
precis som så många gånger förr.

Tanken slog mig vad som verkligen krävs av en som i mitt fall lider av sveriges nog sämsta självdiciplin och även om det låter enkelt att säga att man "endast måste bestämma sig", så har jag sagt den meningen närmare 1 miljon gånger i mitt liv och trots det så lever jag fortfarande på hemmakvälls godis var och varannan dag kombinerat med en cola och mcdonalds cheeseburgare.

Nej, det verkar som om mitt simpla motto om ett hälsosamt liv inte riktigt håller för en kostmissbrukare som mig.
Jag behöver uppenbarligen ett nytt motto och kanske ett mirakel att hjälpa mig hela vägen fram till målet där jag slipper stå framför spegeln och tänka att "imorgon börjar jag, imorgon".

Det är sjukt egentligen,
att det ska vara så förbannat svårt att uppfylla de krav som krävs för att man inte bara ska må bättre utan faktiskt också vara nöjd med sig själv och känna känslan av att man lyckats.

Jag menar hur mycket ska det egentligen krävas av en att ta sig ann utmaningen och uppnå det liv som man mer än någonting annat vill ha?

Det är lustigt hur människan är skapt, faktiskt.
Vi finner ett sätt att slingra oss,
precis varje eviga gång vi försöker.