skrika högt och hålla för örat
Jag vill hänvisa till Petras ord och ur dem bekänna min oerhörda saknad av världens bästa Alanya.
Det kan verka konstigt och inte minst onaturligt att man kan sakna något som inte varat längre än under en veckas tid,
men något så förtrollande och drömförverkligande lämnar inget rum för något annat än saknad.
Just nu vill jag bara föreställa mig ett liv tillbringat under cubanas luftiga tak och aldrig mer befinna mig i närheten av beskymmer.
Men beskymmerna är alldeles för nära, nästan här intill och inte ens vänner kan rädda mig längre.
Jag är splittrad av betvivlan för vad jag ska göra efter jul och även om jag lyckats komma upp med ett flertal altenativ så verkar de mesta just för tillfället fullkomligt oväsentliga och jag kan lika bra hålla käften och gå och lägga mig.
Man försöker att blunda men man ser det ändå
gör sitt bästa och hoppas
men när inte det går
-
207
