Je vie à Paris .
Nu ar jag i Paris och har varit det sen i onsdes. Resan hit toppade nog det absolut varsta jag nagonsin varit med om. Att resa och ta sig runt med tva stora vaskor ar en omojlighet och inte minst frustrerande. Jag vet inte hur langt eller hur mycket jag ska behova resa for att lara mig att packa ratt. Tydligen har alla mina resor hittills inte varit tillrackligt, men efter ett rent helvete upp och ned fran en miljon trappor och en trang bussresa pa 14 timmar sa tror jag nog att gransen har blivit nadd och att laxan har gett lardom.
Val i Paris ar dock allting underbart. Jag har tagit mig an utelivet har tillsammans med Amanda och Asa och det blev en galet tokig kvall. Jag har tydligen blivit en riktig oldrickare efter livet i Berlin, trots att jag knappt hatade olen dar efter ett tag.
Vi hamnade pa nat trangt gemytligt stalle dar den enda engelskan folk kunde var "for suuuure". (varfor liksom?) Jag fick darfor do my very best to speak French. Charmigt men skitjobbigt.
Kvallen fortsatte in a "Hej tjo och klackarna i handen" kind of way, da jag efter dans och vandring mellan barer fram tills halv 5 pa morgonen tog av denna kvinnliga plaga, som jag vill kalla horskor for, och fortsatte natten barfota. Det verkade klokt i stundens hetta men nu i efterhand har angesten hunnit ikapp mig. Mina fotter ar ett rent helvete och jag har sa ont att jag knappt kan stodja mig.
Dock , fett vart det, aven om jag har ont och alla fransman tyckte att jag var knapp. "Det ar inte sommar liksom".
Fransman ar ocksa ganska gaulet knas for den delen. Antingen ar dom alldeles for intima och ackliga pa dansgolvet, eller ocksa sa vill dom fora en serrios konversation mitt under discokulan precis som om man faktiskt bryr sig om att prata under tiden som musiken overrostar ens tankar liksom. Ar man inte intresserad sa ar man homosexuell forrtesten. Det ar tydligen bara sa.
" Vill du inte stanna och prata? Aha, du ar lesbisk".
Troliiiggtttt.
Dock fanns dar en del undantag som gjorde kvallen minnesvard och galen pa sitt satt.
Nar klockan borjade narma sig 7 sedan sa borjade vi leta metros for att ta oss hem, men det tro val fan att dom bygger om just pa den stationen dar vi befann oss! Sa vi fick ta en jevlig omvag och mina fotter dog.
Jag ville dessutom vara lite vanlig pa vagen, och tomde mina mynt i en liten kopp som en man stod med. Dock sa angrar jag detta fylleval djupt eftersom att killen antagligen inte alls bad om pengar utan mest bara avnjot en kopp kaffe.
Att jag alltid ska lyckas. ( Ja Linn, jag vet att jag maste sluta ge alla manniskor pengar nu!)
Morgonen darpa spenderades pa Mcdonalds vilket jag drog min stackars moster till for att jag och min bakfylla var in need. Darefter blev det lite fransk bio och faktiskt en av de basta filmer jag sett. Gran Torino, se den. Jag grat som ett barn och ar fortfarande lite tontigt berord av den.
Imorgon borjar min franskakurs och jag ar skitnervos. Tydligen sa ar det bara jag och en 50arig homosexuell amerikanarman. Det kan nog bli mysigt.
Nu ska jag dricka vin och ata baguette med massa ost. ar man i Paris, sa ar man.
Bisous.
Kommentarer
Postat av: jamie
haha. jag älskar dig wanja. hoppas du får det bra i la france.
Postat av: ditte
gran torino är helt sjukt bra helt störd är den typ. jag o fredde dog =( haha
Postat av: Petra-Mitt liv i USA
Wanja, jag behöver verkligen dig nu. Jag behöver en Wanja som inte dömer.
En sak som verkligen måste berättas.
Andra har dömt men jag vet att du inte kommer göra det.
Jag behöver dig. Jag är inte hel utan dig Wanja.
Trackback
