Dubbel V - Pushed to the limits, I dragged myself in

Ces't finit

Ta mina händer och förlora all kontroll.
Säg mig vad du ser.

Om du hade ställt dig vart jag är nu,
lyssnat till det jag hör,
agerat till det jag gjort,
beundrat vägen där jag gått,
hade du då sett,
vad jag ser nu?

Ta mina händer och förlora all kontroll.
Säg mig vad du ser.
Det var mitt enda mål,
jag behöver inget mer.

2009-03-28 @ 13:52:34 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

ces't la vie

Jag har aldrig riktigt forstatt mig pa finessen om att ta beslut. Det har liksom aldrig fallit ratt.

Jag alskar Paris och utan att kunna satta fingret pa varfor denna stad ar rent fantastiskt gemytlig sa ar det utan tvekan sa jag kanner i varje andetag jag tar. Tanken om att bege mig hemat igen nu efter tva manader kanns behaglig men inte fullandig. Problemet ligger dock i hur jag ska ga till vaga for att kunna stanna har. Det finns en del erbjudanden om familjer som dykit upp men jag ar fortfarande tveksam. Jag har atminstonde lart mig en hel del franska och kanske jag kan bli nojd med den tiden som varit snart.

Helgen har varit till stor belatenhet.

Fredagen spenderades tillsammans med slakt och vanner och en valdig massa vin och mat. Det rann over fran att vara en beharskad bjudning till ren fylleri dock och slutade for mig i ett overflod av att forsoka act French. Rott vin har aldrig varit min grej men blev det tydligen under kvallen. Philip vart en galen typ som dfinitivt inte kunde ta ett nej. " Du inte maste saga nej till mig ".

Hah, det ligger en viss charm i de tappra forsoken av vart omojliga sprak.

I lordes bar det av till Mont Matre och Moulin Rouge. Jag har en massa syprojekt pa g och hittade en valdigt massa coola tyger som jag tanker ge mig pa. En dag.

Alltsa Mont Matres gator ar verkligen gauulna och fyllda av ingenting annat an sexshops och hookers. Svin-ackliga man star och anstrangt forsoker bjuda in tjejer till deras sma burar for att stallas till atloje. Skitskabbigt men en ganska kul grej att se.

Lordagskvallen vart taggad till tusen och det blev party, as usual. En valdigt massa galet drama gjorde kvallen till en oforglomlig sadan. Ol i mangder, batle Sued vs France dance, hookers, klattring pa bron over vattnet trots min hojdradsla, nytt folk, idiotiskt korkade britter och en ganska vilsen vandring pa 3 timmar med en okand franskkk fram tills 7 pa morgonen da jag slutligen hittade hem.

Livin the dream, so to speak.

2009-03-17 @ 16:52:38 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Hej varlden.

- Storleken har ingen betydelse och det har inte tiden heller!

Jag orkar inte att jag alltid ska oppna upp min forsta fras infor nya manniskor med nanting sa idiotiskt att jag tvingas skammas min klumpigt feta rov ur mig ! Varfor i helvete fick jag for mig att beskriva universum pa det sattet ? ( Ja det var en annorlunda diskussion och fragan kom upp).

Annu en gang har jag bevisat for fransmannen att jag ar en svensk idiot .

Grattis till mig och mitt valdigt korta har. - Ocksa nanting jag borde tankt igenom forst men tydligen sa hann jag inte med det heller.

( Nu later jag kanske bitter men egentligen ar jag bara sarkastisk och javligt glad for ovrigt)

Jag har testat pa vaxning idag ocksa forresten. Satans javlar saaatan, vad vi females ska behova lida for detta samhallsideal!

Vi kunde i varje fall fotts utan har pa benen om det nu ar meningen att vi inte ska ha nat sant dar.

PS , eftersom att det ar sa man sager : Ni ska fa en bild sa fort jag hittar min kamera och lar mig hur denna valdigt lustiga franska data fungerar)

DS, for sa sager man ocksa.

2009-03-12 @ 21:03:11 Permalink Allmänt Kommentarer (5) Trackbacks ()

Greatfulllll.

Jag ar tacksam for att mitt liv ar sa valdigt fantastiskt underbart som det faktiskt ar.

Jag har haft tur och det har du med. Vi har haft tur tillsammans och tilldelats ett liv dar vi har formagan att fantisera, dromma och forverkliga. Mitt liv ar min drom. Mitt liv kommer bli min drom. Mina tankar ar min verklighet.

Jag ar evigt tacksam.

Livet kanns sa mycket enklare nar tanken ar enkel.

Nyckeln till framgang och valmaende ar tacksamheten och kanslan av att redan ha allt det man kan onska. Det tror jag pa.

Eddie Vedder ar otrolig forresten. Fruktansvart bra och denna laten ar nog nastan bast just nu.

Och just det,

jag har klippt av allt mitt har ocksa.

Tack.

( Javla franska tangentbord forresten )

2009-03-10 @ 16:43:31 Permalink Allmänt Kommentarer (9) Trackbacks ()

Je vie à Paris .

Nu ar jag i Paris och har varit det sen i onsdes. Resan hit toppade nog det absolut varsta jag nagonsin varit med om. Att resa och ta sig runt med tva stora vaskor ar en omojlighet och inte minst frustrerande. Jag vet inte hur langt eller hur mycket jag ska behova resa for att lara mig att packa ratt. Tydligen har alla mina resor hittills inte varit tillrackligt, men efter ett rent helvete upp och ned fran en miljon trappor och en trang bussresa pa 14 timmar sa tror jag nog att gransen har blivit nadd och att laxan har gett lardom.

Val i Paris ar dock allting underbart. Jag har tagit mig an utelivet har tillsammans med Amanda och Asa och det blev en galet tokig kvall. Jag har tydligen blivit en riktig oldrickare efter livet i Berlin, trots att jag knappt hatade olen dar efter ett tag.

Vi hamnade pa nat trangt gemytligt stalle dar den enda engelskan folk kunde var "for suuuure". (varfor liksom?) Jag fick darfor do my very best to speak French. Charmigt men skitjobbigt.

Kvallen fortsatte in a "Hej tjo och klackarna i handen" kind of way, da jag efter dans och vandring mellan barer fram tills halv 5 pa morgonen tog av denna kvinnliga plaga, som jag vill kalla horskor for, och fortsatte natten barfota. Det verkade klokt i stundens hetta men nu i efterhand har angesten hunnit ikapp mig. Mina fotter ar ett rent helvete och jag har sa ont att jag knappt kan stodja mig.

Dock , fett vart det, aven om jag har ont och alla fransman tyckte att jag var knapp. "Det ar inte sommar liksom".

Fransman ar ocksa ganska gaulet knas for den delen. Antingen ar dom alldeles for intima och ackliga pa dansgolvet, eller ocksa sa vill dom fora en serrios konversation mitt under discokulan precis som om man faktiskt bryr sig om att prata under tiden som musiken overrostar ens tankar liksom. Ar man inte intresserad sa ar man homosexuell forrtesten. Det ar tydligen bara sa.

" Vill du inte stanna och prata? Aha, du ar lesbisk".

Troliiiggtttt.

Dock fanns dar en del undantag som gjorde kvallen minnesvard och galen pa sitt satt.

Nar klockan borjade narma sig 7 sedan sa borjade vi leta metros for att ta oss hem, men det tro val fan att dom bygger om just pa den stationen dar vi befann oss! Sa vi fick ta en jevlig omvag och mina fotter dog.

Jag ville dessutom vara lite vanlig pa vagen, och tomde mina mynt i en liten kopp som en man stod med. Dock sa angrar jag detta fylleval djupt eftersom att killen antagligen inte alls bad om pengar utan mest bara avnjot en kopp kaffe.

Att jag alltid ska lyckas. ( Ja Linn, jag vet att jag maste sluta ge alla manniskor pengar nu!)

Morgonen darpa spenderades pa Mcdonalds vilket jag drog min stackars moster till for att jag och min bakfylla var in need. Darefter blev det lite fransk bio och faktiskt en av de basta filmer jag sett. Gran Torino, se den. Jag grat som ett barn och ar fortfarande lite tontigt berord av den.

Imorgon borjar min franskakurs och jag ar skitnervos. Tydligen sa ar det bara jag och en 50arig homosexuell amerikanarman. Det kan nog bli mysigt.

Nu ska jag dricka vin och ata baguette med massa ost. ar man i Paris, sa ar man.

Bisous.

2009-03-08 @ 18:15:00 Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

knytpunkt

denna videon har ja gjort till dig wanja
/ anonym

2009-03-03 @ 18:31:50 Permalink Allmänt Kommentarer (11) Trackbacks ()

H

Vi har förlorat vårt rum till en spansk kameraman och tvingas nu sova 4 stycken i ett rum med endast en madrass och en soffa som är lika stor som en spjälsäng. Vår packning har dessutom tagit upp hela rummet och jag kommer aldrig få med mig allt hem igen. Det är svårt att röra sig, men känslan är ganska gemytlig.
Dock har nattens spökhistorier skrämt livet ur oss och jag tror bestämt på att det finns spöken i denna byggnad. Det finns ingen annan förklaring till varför en unge skriker varje jävla natt. Det fungerar inte riktigt så.

2009-03-03 @ 14:05:08 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Parrtttthhhhheeeyyy

Min tanke om Sage Club blev ett snabbt utröstat val då jag plötsligt fanns i ledningen om vägen dit. Jag kan knappt hitta till tunnelbanorna vi tagit ungefär 665543 gånger så det vore väl ganksa otippat att jag skulle hitta dit på egen hand. Så efter endast några meter och ett tappert försök från min sida, så gav vi väl upp.

Dock slutade det istället med att vi hamnade på ett metal hardcore ställe där folk dansade som om dom lyssnade på beyoncé eller shakira, då dom i själva verket skakade loss till metallica på dansgolvet. Men väl på plats så fick vi liksom ge allt ändå och blev snabbt en av dom alla hårdrockarna. Dock blev greken lite väl into detdär och började ge sig iväg på egen hand. Man kan väl säga att han bjöd på en show och inte minst i taxin hem. Jag, Linn och Alec försökte föra en gaulen konversation med chaffisen men då blev han tosig och satte sina händer framför munnen på båda mig och Linn samtidigt som han sa " Just let me take care of this, he needs to keep his eyes on the rooooad, not on yoou! "
Haha, galen kille detdär.
Diggan blev också gjord under kvällen och även på vägen upp från de där asss-jobbiga trapporna mest för att göra den vägen litegranna roligare.
Hej tjo och klackarna i taket,
party i Berliin.

2009-02-28 @ 20:55:12 Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks ()

"I bumped in a Discotek"

__________________________________________________________________

- I thrilled in a discotek!
- HAHAHAHHA, vad gjorde du Alec?
- Sluta skratta. Jag trillade, men jag vet att det betyder grilla!
- HAHAHAHHAHAHA! VAA?! HAHAH !

Alec står verkligen för humorn i detta hushåll och jag vet inte hur mycker mer jag kommer klara av att höra alltså.
Älskade unge, du är så jeeevla söt.
___________________________________________________________________

Jag har knappt ord till några större uppsatser om hur liviiin the dreams utspelar sig här i Berlin just nu, så jag kör på en bildkliché och låter dem tala för sina tusen ord.

Ni önskar.

Jag och Madonna har en theaaaaing ! Du önskar att det var du, det vet jag.

Alec önskar också .

Och Linn vann ett pris.
________________________________________________________________
Ölfiest, öl-lekar, ölstraff och öl.

Jag sminkade Yves och han blev az-nöjd.

_______________________________________________________________

Livin the dream, wohooooooooooooooo.

2009-02-26 @ 22:10:52 Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

FETT NÖJD.SE

Idag har jag ljugit litegranne, mest för att jag var tvungen och inte riktigt kunde låta bli, men framförallt för att jag ska kunna få äran att med ett stort leende på läpparna nu säga, IN YOUR FACE EMMY!

Linn och Alec var inte riktigt lika pepp på mitt mission om att berätta för självaste Bill Kaulitz att vi älskar honom och Tokio Hotel nästan mest i välden för att få ta ett foto tillsammans med honom. Idén om att kunna bevisa att jag faktiskt träffat honom tog verkligen över mig fullständigt och i samma stund som tanken kom for jag fram till den svartklädda tjejkillen och blev plötsligt en av alla världens emoavgudande T.H fan.
Jag måste dock erkänna att jag trodde det skulle bli en enkel match att vinna över tysklands smygbög men där hade jag definitivt fel. Han var minsann en jävligt otrevlig sate för den klädseln men efter mycket tjat och ännu mer fjäsk så blev mitt mission completed.

Så jävla nöjd är jag,
trots att idioten inte kunde kolla in i kameran.

2009-02-25 @ 20:28:57 Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks ()

P

Med kroppen mot jorden
och blicken i det eviga blå
är jag bortom tankarna och orden
där finns inget jag måste förstå

Lisa Ekdahl alltså,

hon kan varje gång.

2009-02-22 @ 14:24:58 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

alec_girl89

Det finns en anledning till varför Alec är den sötaste i världen,
och en konsekvens till varför jag har svarta vingar.
Resultatet blir alec_girl89.

(Förlåt Alec, jag är ledsen.)
Eller inte så ledsen, för detta är skitkul.

2009-02-19 @ 22:19:23 Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

"How come your'e so stupid and still alive"?

I en fight mellan Linn och Yves står Linn som en självklar vinnare.
Mest för att jag tyckte att hon var skitkul och för att min åsikt är den enda som räknas.
-

Cocktailresturang och mojitos, snygg bartender och god men dyr mat, chokladpresenter och alla hjätans dag. Vindilemma utan vinöppnare, ölspel och "detta visste du inte om mig",
uppesittarnatt, pannkakor och frukost på sängen, snövandring i solsken,
Starbucks och Asianfood,
Alexanderplatz och ett evigt beroende av att köpa skor.

Nervositet och peppning, L.A-Andy och tattuering 03.00,
uppesittarnatt, film, spikes och inneboendefight.

En summering av den senaste veckan,
mest för att få den gjord.

2009-02-19 @ 16:04:55 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ungefär såhär .

Visst får man lite ryslig hemlängtan efter ett samtal med familjen. Känslorna ligger liksom så nära ytan såhär långt hemifrån och även det minsta kan få en till tårar.
Så som filmen wildchild, och rösten av ens kära mor.
Man är ganska känslomässigt laddad just nu men jag tror att det är en fördel. En bra grej.
Inte bara för att man lär sig att klara sig på egen hand, utan även för att jag kanske till och med kommer att uppskatta Kristianstad när jag återvänder.

Planeringen här har fått förändras en del mest med tanke på att Alec har gått och blivit sjuk och tvingats flytta fram sin vistelse till måndag istället. Det är lite trist,
men enligt Timbuk, som för övrigt är Guden och det absolut viktigaste i detta hushåll, så får man tydligen vad man förtjänar. En återkommande tanke jag och Linn ständigt skyller på när ingenting går som vi tänkt. En ganska realistisk bortförklaring tänker jag.
Eller en egentlig anledning.

För att få ett slut på kriget om vem som gjort mest tjänster, så skapade vi en lista som fick stå för det.
Motivation för att kliva upp ur sängen steg ganska så direkt för oss båda när det plötsligt blev en tävling.
-

För övrigt så är nästa plan och min nästa destination en buss till Paris. Någon gång under nästa månad sker mitt landbyte och det känns både spännande och skrämmande. Spännande mest för att jag älskar Paris och kan knappt bärja mig,
men skrämmande på så sätt att jag faktiskt börjat trivas här nu.
De 90 långa trappstegen är plötsligt inget problem längre.

2009-02-19 @ 15:42:11 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

En plötslig uppenbarelse och en evig frustration.

Okej jag har snart nått gränsen till att förlora mig själv fullständigt. Min största fruktan har blivit befogad.

Jag kan inte begripa det. För inte mer än drygt en månad sen slängde jag fortfarande runt med kläder, tvätt och diverse prylar utan att ens reagera på vilken oreda jag skapade trots mammas ständiga påminnelser och klagomål.
Jag har alltid varit den som strött saker runt omkring mig och drivit min mamma till vansinne dagligen utan att känna varken skuld eller obehag. Fram tills nu.

Att bo hemma har sin charm. Jag menar min mamma brukade trampa på mina nerver jämt och göra mig fullkomligt galen på grund av allt tjat kring hur jag aldrig plockade upp efter mig och det var inte ofta jag kunde säga att jag tyckte om henne. Hon var jämt på mig om hur jag hängt upp handduken fel, slängt kläder i hallen, glömt min tvätt i vardagrummet, struntat i att ta ner använda muggar från mitt rum och hur mitt smink var spritt kring hela badrumsgolvet. Listan kan göras lång. Men trots allt tjat och upprepande bråk så blev saker och ting alltid gjorda. Gjorde inte jag vad jag skulle så gjorde mamma det. Garanterat.
Och för varje dag jag hörde hennes gäla röst skrikandes från nedanvåningen, frustrerad över en strumpa på golvet eller matrester i vasken, så stärktes löftet om hur jag aldrig någonsin skulle bli som min mamma.

Men nu har min fruktan mött min verklighet och jag kommer behöva en stark grogg för att bearbeta uppenbarelsen över denna dag.
Den senaste månaden har jag varit beroende av att plocka upp och städa så fort saker och ting inte ligger på sin plats, och inte minst tjata på Linn när hon strör sina saker omkring sig. Jag har varit på henne om kläder, frukt och matrester, dammsugning och den obäddade sängen. Hon har jämfört mig med Monica från vänner och folk som känner till den serien vet att det inte är positivt. Men trots det så har jag aldrig riktigt blivit medveten om hurdan jag faktiskt varit förrän idag.
Linn hade duschat och slängde lite lätt upp handduken på soffryggen då jag utan att ens vara medveten om vad jag säger, slänger ur mig:

-Linn, häng upp handduken ordentligt annars torkar den ju inte förstår du väl!

Jag stannade upp av häpnad i samma stund som orden hann ikapp mitt medvetande och plötsligt blev min senaste månads agerande uppenbart. Jag hade citerat min mamma. Det finns bara inte.
Jag ÄR,
min mamma.
Gud hjälp mig.

2009-02-17 @ 14:44:08 Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks ()